Antikens Athen

Besök hjärtat av vår moderna civilisation.

Som födelseplatsen för västerländsk civilisation, demokrati och filosofi är Athen onekligen en central stad i vår historia. Akropolis ger idéerna om stadens eviga kärna liv och är stadens främsta ikon. Ståtligt tornar monumentet upp sig över det vackra, urbana landskapet.

Dagens beundran och fascination för Greklands antika värld skiner på Athens guldålder som blomstrade under ledning av den militära generalen, talangfulla talaren och statsmannen Perikles (härskare från 461 till 429 f.kr.). Denna epok var en tid med fred, politisk hegemoni, ekonomisk tillväxt och blomstrande kultur.

Det skulle emellertid bli de krävande krigstiderna som utlöste de största åren i Athens historia. Det började med att perserna erövrade staden 480 f.kr. Som svar bildade Athen och dess allierade Attiska sjöförbundet, en militär allians med syfte att stå emot det persiska hotet så att de befriade grekiska städerna i Asien kunde fortsätta att vara fria. Efter ett misslyckat angrepp på perserna i Egypten 454 f.kr. flyttades förbundskassan från ön Delos till Athen, och Perikles valdes till strategos (militär ledare). Det gav resultat. Militär seger över perserna förenade de oberoende stadsstaterna, som blev det mäktiga athenska imperiet. Perikles återuppbyggde staden med hjälp av förbundskassan, satte athenarna på offentlig lönelista och finansierade en stark militärstyrka.

Staden blomstrade och blev en plats full av slående,

klassisk skönhet. För att hedra gudinnan Athena, som staden är uppkallad efter, återuppbyggde Perikles Akropolis i skinande vit marmor 449 f.kr. På det aktade bergets platta topp uppvisades Parthenons prakt tillsammans med en gigantisk staty av Athena i elfenben och guld. De invecklade skulpterade karyatiderna (kvinnofigurer i marmor) som stöttade taket smyckade det nya Erechtheion, och Athena Niketemplet blev den första joniska helgedomen vigd åt segergudinnan Athena Nike. Två ledande arkitekter, Iktinos och Kallikrates, ritade många av de viktiga byggnaderna på Akropolis. En annan stor bragd var fullbordandet av de långa, parallella murarna. Med en korridor som var 170 meter bred förenade murarna Athen med hamnstaden Pireus.

Vid foten av Akropolis väcktes den nybyggda Dionysosteatern till liv med föreställningar. Athenarna, som kände att det var deras medborgarplikt att se så många dramer som möjligt, samlades regelbundet på teatern. Under guldåldern skrevs grekiska tragedier som regisserades av frontfigurer som Aischhylos, Sofokles och Evripides. Historiker som Herodotos, Xenofon och Thykudid spred sina innovativa tankar och idéer, och detsamma gjorde Hippokrates, som betraktas som den västerländska läkekonstens fader. Skulpturerna av Fidias och Myron angav en oöverträffad standard i konstform. Så många hjärnor i denna epok exemplifierar att de alltid så tävlingsinriktade grekerna nådde högre innovationsnivåer inom sitt område genom att se ribban höjas inom andra områden.

Grannstaten Sparta såg till att Athen inte vältrade sig i heder och ära så länge. Tre årtionden med krig följde, känt som peloponnesiska kriget (431–404 f.kr.), där Sparta fick övertaget. Ändå var 400-talet f.kr. tiden för stora talare och filosofer som Sokrates, Platon och Aristoteles. Historikerna hävdar att Athens fall exemplifierats av dödsdomen Sokrates fick för brottet att förstöra stadens unga med sina idéer.

Efter att Athen förlorade peloponnesiska kriget och sin position som den främsta stadsstaten i Grekland återvann staden aldrig samma prakt igen. Som andra stadsstater erövrades Athen av Filip II av Makedonien 338 f.kr. När Filip mördades blev Alexander den store den största erövraren i den västerländska världen. Alexander favoriserade Athen framför övriga stadsstater, men efter hans oväntade död överlämnades Athen i händerna på generalerna som kom efter honom.

Under tre århundraden tog romarna kontrollen genom att besegra Athen och riva de långa murarna år 88 f.kr. Trots det blomstrade Athen under romerskt styre

”I dag, 2 500 år efter att det byggdes, är Akropolis fortfarande en av de mest besökta arkeologiska platserna i världen.”

och var fortfarande ett viktigt kulturellt och intellektuellt centrum. Välbärgade romare gick i skolan i Athen och hela den romerska eliten pratade grekiska.

Romerska kejsare reste också imponerande byggnadsverk. Kejsare Hadrianus byggde det massiva Olympieion (templet till den olympiske Zeus), en monumental port, också känd som Hadrianusbågen, och konstruerade en akvedukt. Den praktfulla Herodes Atticus odeion, byggd av den grekiska aristokraten och romerska senatorn, uppfördes vid Akropolis sluttning och används fortfarande till föreställningar. Romarna byggde också sin egen romerska agor (marknad) i marmor vid Vindarnas torn, ett av de första väderobservatorierna.

När kejsare Justinianus stängde filosofiskolorna år 529 gick staden tillbaka till att bli en utpost i Östromerska riket och templen gjordes om till kristna kyrkor. Före 1204 hade korsfarare erövrat Athen och den tjusiga, antika staden fortsatte att invaderas av frankerna, katalanerna, florentinarna och venetianarna hela året. Under den 400-åriga turkiska ockupationen som följde gjordes Parthenon om till moské.

I dag, 2 500 år efter att det byggdes, är Akropolis fortfarande en av de mest besökta arkeologiska platserna i världen. Det genomgår hela tiden en långsam, försiktig och detaljerad restaurering. Varje dag gör resande från hela världen sin egen moderna pilgrimsresa med att gå upp för trappstegen och stå i det som en gång i tiden var det bankande hjärtat i en civilisation som har haft bestående inflytande på västvärldens tankar och kultur. 70 meter över staden fortsätter utsikten över Athen att inspirera.

Med tusentals år av historia bakom sig har Athen vuxit och blivit en unik metropol där det gamla och moderna närmar sig varandra. En enda panoramablick över staden räcker för att man ska förstå att det är obestridligt att den antika världens prestationer och prakter fortfarande definierar identiteten och kulturen i den grekiska huvudstaden.