Dags att utse årets eldsjäl
Efter 20 år som hela Fittjas mamma är Oriana Montini fortfarande lika brinnande engagerad. Hon är först ut av de sex nominerade till Årets eldsjäl på röda linjen 2018.
IFittja är Oriana en välkänd person. Överallt är det folk som vill säga hej och Oriana stannar gärna och pratar en stund.
– Jag minns när jag var liten och vi alltid träffade någon när vi gick igenom Fittja. Jag drog i henne när hon stannade och pratade. Men det är underbart att se. Jag blir stolt, säger Liliana Pitra.
Hon är Oriana Montinis dotter och en av de som nominerat henne till Mitt 127:s och Huddingedirekts årliga pris Röda linjens eldsjäl.
– Jag tyckte det var dags att visa alla vilken eldsjäl hon är. Hon ställer alltid upp. Hon har jobbat flera nyårsaftnar i Fittja centrum och grillat korv till ungdomar och föräldrar. Hon brinner för det här och det märks, säger Liliana Pitra.
När Oriana Montini får höra att hon är nominerad har hon svårt att tro det.
– Nej nej nej! Jag tror inte det är sant?
Jo då, det är sant. Hur känns det?
– Det känns… jag vet inte ens vad jag ska säga… det känns som om jag vunnit på lotto!
Jobbat med unga i 20 år
Hon har jobbat med ungdomar i Fittja i över 20 år. I många år på kvällar och helger, vid sidan av ett heltidsjobb.
– Men för två år sedan tog jag steget och sa upp mig för att jobba med ungdomar på heltid. Det är vad jag alltid velat göra, säger hon.
Nu jobbar Oriana på Grunden i Alby, på Ungdomens hus i Fittja, på Fittjapulsen, på Fittja bibliotek och som stödperson på Botkyrka YAP. Dessutom har hon varit engagerad i festivalen En kärlek Botkyrka.
Känner ”alla” i Fittja
Och hon känner verkligen alla. Under vår promenad genom Fittja stöter hon ihop med en mamma med barnvagn som undrar hur det blir med fritidsklubben på höstlovet. Kommer hennes 10-åring kunna vara med?
– Jag har pratat med dem och det kommer ordna sig. Och jag hör av mig till dig, säger Oriana.
Att finnas där för samtal och hjälp är en viktig del av hennes jobb, menar Oriana. Ofta ringer telefonen sent på kvällen och hennes dotter har ibland varit orolig för att hon jobbar för mycket.
Är det inte svårt att räcka till?
– Ibland har jag haft dåligt samvete och tänkt att kanske min dotter tycker det är jobbigt att jag ska vara mamma till hela Fittja. Men hon säger att hon bara är stolt. Och om man brinner för något så gör man det. När jag träffar de som blivit vuxna och de säger tack för de goda åren och tack för att jag hjälpte dem – då är allt värt det.
Många goda samtal
Häromveckan var det en kille i 25-årsåldern som ropade på henne när hon gick igenom centrum.
– ”Oriana, känner du inte igen mig?” ropade han. Det var en kille som hade varit lite stökig när han var 15-16, men nu jobbar han som säljare och har familj. Han sa att om jag inte hade suttit och pratat med honom så hade det kunnat sluta annorlunda. Det har varit många goda samtal. Och många jobbiga samtal också. Ibland måste man säga saker de inte vill höra, säger hon. De unga står henne nära hjärtat, säger hon. – När jag ser dem i centrum vill de kramas. Jag har sett dem sedan de var barn. Och när de har halsdukarna uppdragna till näsan brukar jag dra ner dem. ”Låt mig se ditt vackra ansikte” säger jag.