Varför sa hon att män inte får gråta?
Förra sommaren var jag och handlade på Ica som jag vanligtvis gör på söndagar. Jag gick till mejeriavdelningen och såg en liten pojke gråta medan han höll i sin mammas hand. Hon såg att jag sneglade på dem men struntade i mig, gav honom en örfil och sa ”Ahmed, du är en man, du ska inte gråta”.
Ingen var där och det var bara jag som såg. Det blev så stelt så jag gick därifrån. Jag blev arg och fick ångest och ångrar än i dag att jag inte sa ifrån.
Det som skedde tog mig ganska hårt. Jag frågade mig själv massa frågor. Varför gjorde hon så? Varför sa jag inte till? Varför får inte en liten pojke gråta? Eller en man för den delen? Så klart att vi män gråter och det ska man, annars samlar man sina problem och det skapar konsekvenser senare i livet.
Jag har flera vänner som inte känner sig som en kille för att de inte passar in i ”killnormen”. Det handlar inte bara om att gråta, det finns liksom en manual på att bli en kille och om du inte följer manualen är du ”felbyggd”.
Under min barndom
var våld aldrig någon lösning. Jag fick lära mig tidigt att våld föder våld så i mina ögon var det en chock att se en unge få en örfil. Jag förstod att det var jobbigt med en unge som gråter. Om jag var i hennes sits skulle jag prata med barnet, lugna ner honom och absolut inte säga ”du är man du ska inte gråta”.
Detta stör jag mig på eftersom unga killar håller sina känslor instängda och det leder till att självmord kan kännas som den enda utvägen för unga män. Enligt statistik begår unga män dubbelt så ofta självmord med unga kvinnor. Vi behöver bryta dessa dumma normer genom att börja i ung ålder.
Män pratar inte med vem som helst, vi måste känna oss trygga för att öppna upp oss och utrycka våra känslor. Jag är ganska social, öppen så för mig är det enkelt att prata med folk. Jag tycker det är bra att släppa ut mina känslor för annars blir det som en översvämning av tankar i hjärnan.
Det finns liksom en manual på att bli en kille och om du inte följer manualen är du ’felbyggd’.
Att vara kille är svårt och att få riktiga killkompisar är ännu svårare. Det finns tre stereotypa killar. En är den starka och ”tuffa” killen som måste visa vem som bestämmer. Sedan finns det en som kallas för ”fåret”. Det är när man hänger på och skapar ”hype” runt sitt umgänge. Den tredje är den ”onormala” som inte håller med vad de två andra stereotyperna säger och detta leder oftast till mobbing. Jag säger bara att dessa stereotyper är majoriteten av killarna men det finns såklart flera andra. Men vi behöver inte följa normerna. I stället kan vi skapa vår egen väg. Män och kvinnor är unika.