DURAID AL-KHAMISI OM LIV I NYTT LAND
Regnet luktar inte här – det heter Duraid Al-Khamisi bokdebut. Den belyser vilka risker människor som flyr från ett land och ett liv tar för att kunna ta sig till Sverige och Europa. Men också hur svårt det är att börja ett nytt liv i ett nytt land.
Duraid Al-Khamisi och hans familj smugglades till Sverige en kall dag i december 1994. I den gamla och rostiga fiskebåten fanns 63 tre flyktingar. Båten kom från Klaipėda och nådde till slut Gotland efter fem dagar. Där kom familjen Al-Khamisi att bo i några dagar innan resan gick vidare till Åkersberga utanför Stockholm. Där stannade de ett par år innan de till slut hamnade i Husby.
Duraid kommer ihåg vilken skillnad och lättnad det var att komma till Husby.
– Man slapp helt plötsligt den direkta rasismen som fanns i Åkersberga. I skolan, på gårdarna, i fritids. I Husby behövde jag inte anpassa mig efter folks fördomar och dömande blickar. Här fanns folk som delade min bakgrund och tillsammans hade vi en trygghet.
Resan som Duraid har gjort har präglat honom och gjort honom till den han är idag. Med sin bok ”Regnet luktar inte här” vill han belysa hur det är att komma till ett helt främmande land och alla de hinder man stöter på vägen.
– Vi kom från ett välbärgat liv i Bagdad till att helt plötsligt bli underklass i Sverige. Med det vill jag skildra den strukturella rasismen och det svenska klassamhället, men också exkluderingsmekanismerna och segregationen som försummar människors kunskaper, utbildningar och erfarenheter.
Under sina år i Husby har han sett hur orten har för- ändrats. Han har sett fattigdomen öka, arbetsplatser läggas ner och också hur skolresultaten blivit sämre och sämre. Förutsättningarna för människorna har blivit sämre. Men han har också sett hur alltfler engagerar sig för att förändra sina liv och sina områden.
– Fattigdomen, hopplösheten och frustrationen bland unga ökar, men det har också lett till att fler organiserar sig. Idag finns det en samhällskritisk, medveten ungdomsrörelse, som inte fanns när jag växte upp, säger Duraid.
Trots allt som har hänt i Husby råder det inga som helst tvivel om att Duraid älskar sin ort.
– Jag trivs otroligt bra här. Det är en helt annan sammanhållning här. Det finns en gemenskap i förorten. Men samtidigt finns det också en myt kring det där, att alla är så trevliga. ”De är fattiga men de är glada ändå”. Vi ska inte blunda för att det finns samhällsproblem som fattigdom och hög arbetslöshet.
Husby är en plats som bubblar av liv och människorna som bor här vill otroligt mycket.
– Den bredd av perspektiv, berättelser och erfarenheter som finns här är helt fantastisk. Ambitionerna i Husby är höga, säger Duraid.
Duraid tycker att det är viktigt att ta sin plats i samhället. Han menar att man ska göra det på sina egna vill-
kor, utan att vika sig för stereotyper, normer eller rasistiska föreställningar.
Han arbetar idag som journalist och använder sin röst som ett sätt att tala för de som inte kan. Men även han känner fortfarande en tomhet.
– Det är en känsla jag tampas med varje dag. Av att leva i ett samhälle där väldigt få saker i din omgivning – böcker, tv-program, nyheter, påminner om ditt ursprung, historia eller kultur. Det gör att du aldrig riktigt kan känna dig hemma någonstans. Det är en av anledningarna till att jag skrivit ”Regnet luktar inte här”. Det är ett sätt dokumentera
Vi kom från ett välbärgat liv i Bagdad till att helt plötsligt bli underklass i Sverige.
våra historier och erfarenheter. En slags plattform där folk kan känna igen sig och relatera till varandras erfarenheter. En bok från förorten, för förorten.