De lotsar dig genom trafiken
Köer, krockar, kaos. Mia Sjökvist och kollegan Carin Berggren kan inte ta bort hindren i Stockholmstrafiken – men de kan rapportera om dem. Möt människorna bakom rösterna på P4 Stockholms trafikredaktion.
Fredagsmorgon. Klockan är strax efter sex. I Stockholmstrafiken syns än så länge bara enstaka taxibilar och lastbilar, men om bara någon timme kommer det att vara full ruljans – både ute på vägarna och inne på Sveriges Radios trafikredaktion.
Trafikreportern Carin Berggren hjälper mig igenom radiohusets Fort Knoxliknande entré. Uppe på redaktionen är kollegan Mia Sjökvist redan på plats. Morgonpasset börjar klockan 05.15 och trafikredaktionens första sändning är klockan 06.00. I den har Mia Sjökvist inte haft mycket att rapportera. Fredagar är den lugnaste dagen.
– Jag har inga problem med att gå upp tidigt, säger Mia Sjökvist när jag försiktigt knystar fram att jag tyckte att det var jobbigt att ställa klockan på fem i morse.
Rummet är nedsläckt förutom några lampor vid arbetsbordet. En skön spellista med hits från 70- 80- och 90-talet ljuder på förvånansvärt hög volym i rummet.
Mia Sjökvist har jobbat på trafikradion sedan 1993 och har ett förflutet inom åkeribranschen. Det hon gillar med radio är tempot, kontakten med kollegor och lyssnare – och de snabba vändningarna.
– Det är ett så fantastiskt medium, man kan säga en sak i ena sändningen och ta bort det i nästa och ändå behålla trovärdigheten. Det är så flyktiga nyheter.
Hon skriver aldrig manus, utan kluddar ned några ord på ett block som ligger framför henne på bordet.
– Det kan vara 30 sekunder innan sändning som du får ställa om alla de här manuskladdlapparna, säger hon.
Hur bra koll på länet måste man ha för att jobba här?
– Lokalkännedom måste man ha. Och vet man inte, så frågar man. Bredden, det är grejen. Du ska kunna prata med dem som har barnvagn och med dem som kör 24-meters. Du måste kunna förklara för alla.
Och förklarar, det gör hon. Mia Sjökvists röst är lätt att känna igen, med utpräglad Stockholmsdialekt och ett vardagligt tilltal som om hon själv vore på platsen. ”Jag har en lastbil her, i nerheten av Hegersten” säger hon i en av sändningar- na. Hon skrattar själv åt hur folk tycker att hon uttalar Södertälje (”Sötellje”) och Stäket (”Steket”). Ibland blir det fel också. – Hörde du vad jag sade på sändningen igår? hojtar hon till Carin som sitter några meter bort. ”Köerna på Ulvsundavägen har släppt sig”. Det får man ju bjuda på.
Med hjälp av dator, telefon och radio håller hon kontakten med trafikledare, bärgare och trafikövervakning. Hon rapporterar även om infrastrukturproblem, såsom vattenläckor, strömavbrott, trasiga telefonväxlar. I trafiken är tipsarna hennes ögon.
– Det är suveränt, det här samarbetet. Vi har fantastis- ka tjejer och killar som brukar ringar in varje morgon. ”I dag tar den här sträckan på Essingeleden 15 minuter, i går tog den 30 minuter”. Kameror är bra, men fysiska människor på plats är starkast, säger Mia Sjökvist.
Svårigheten ligger dock inte i att få in händelser, utan att följa upp dem.
– Ingen ringer in och säger att en buss inte står vid sidan av vägen.
Vad tycker ni om trafikanterna i Norrort?
– De är inte bättre eller sämre än andra Stockholmare. Det är lika mycket mittfilsmaffia där, säger Mia Sjökvist.
– De är ganska tålmodiga, det är många trafikarbeten, säger Carin Berggren.
Mia Sjökvist har en tydlig bild av hur hon tycker att trafiken har förändrats sedan hon började på trafikradion 1993.
– Mentaliteten har försämrats. Det är tuffare, man hävdar sin rätt och är inte så hjälpsam. Det är alltid någon annans fel. Utan att ha någon statistik så tror jag också att mobiltelefonanvändandet har gett oss på trafikradion mer att rapportera om. Cyklisterna har ökat i samma takt som bilisterna men det finns inte plats eller vilja att samsas. Det finns en hierarki i trafiken – störst går först. Samma sak gäller cyklisterna,
jämför någon på tantcykel med ett cykelbud. Det är mer stressat nu än det var förr.
Vid sju-åtta-tiden på morgonen ringer Mia Sjökvists telefon titt som tätt. Fem sekunder innan sändning får hon in att det flyger småsten från en lastbil på E4:an. Mia Sjökvist säger till tipsaren att fatta sig kort, samtidigt som hon trycker på sändningsknappen. Hon har kvar honom i luren medan hon rapporterar nyheten och frågar honom efteråt: ”Blev det rätt?” Ja, det blev det. Så snabbt kan det gå i hennes värld.