Melody om föreningsarbete och rädslor
På andra sidan Västerort, i Hässelby, finns mötesplatsen Ambassaden, en verksamhet som arbetar med att stärka ungas förutsättningar till delaktighet och organisering i det demokratiska civilsamhället. Här organiseras ungdomar utifrån sina egna behov, med hjälpmedel att starta egna föreningar och verksamheter. En plats där ungdomar får medel att verka för sig själva helt enkelt.
Ryktet om Ambassadens verksamhet spred sig lika snabbt som det växte och allt fler ungdomar började ansluta sig. Det är otroligt hur verksamheter som kommer från den direkta efterfrågan underifrån växer så snabbt. I den lilla lokalen som de lyckats skapa till sin fysiska plattform via den lokala hyresgästföreningen, trängdes fler ungdomar än vad det gör på de flesta anläggningar med satsningar ovanifrån.
Lokalsamhället fick agera utifrån vad man självt önskade, i stället för vad högt uppsatta tjänstemän anser vara passande för målgruppen. Men det finns tydligen någonting skrämmande med att målgruppen blir sin egen aktör. Det finns något skrämmande med ungdomar i grupp. Det finns något skrämmande med ökad medvetenhet.
Falska anklagelser riktade på personnivå och en bitterhet gentemot verksamhetens tillväxt gjorde ungdomsverksamheten till en suspekt kriminalitet utan några som helst grunder att bevisa påståendet.
Rykten sprids och faller väl ut i ett samhälle som redan demoniserar målgruppen. Lokalen rycktes ifrån ungdomarna med ett bytt lås för att i stället stå tom. Detta på begäran av hyresgästföreningen i Vällingby – som även kuppade årsmötet emot de ungdomar som valt att engagera sig. Detta genom att göra en rekrytering riktad mot nya medlemmar över trettio år, och diskussionen om ambassadens inflytande lyckades bli en invandringsfråga.
Detta från samma organisation som påstår sig värdera mångfald.
Vi har sett liknande scenarier ske i så många av våra förorter. Namninsamlingar och föreningsarbete vars arbetsinsats spills förgäves just för vilka som är bakom arbetet. Föreningsformalia och medborgarpåverkan är redan så pass dåligt strukturerad som den är idag att den komplicerar det för många invånare. Men till och med när så kallat korrekt formalistiskt språk och metoder används så yttrar sig nervositeten sig i exkluderande. Antalet gånger som vi har fått se organisationer på gräsrotsnivå terrorstämplas och begränsas för att de börjar växa. Om krafter som vuxit fram ur ideellt arbete konkurrerar ut befintliga storsatsningar så kan det bara tyda på att det inte gjorts rätt hittills.
Men denna typ av organisering går inte obemärkt förbi. Trots alla motgångar och mothugg är detta skapande av historia. Tålamodet testas och beundras.
Trots alla motgångar och mothugg är detta skapande utav historia.