Vann pris med text om känslor
Precis som förra året är årets vinnare av Tensta konsthalls texttävling en Tenstabo. Mona Monasar, 17, är född och uppvuxen i Tensta, och vi konstaterar att det finns goda möjligheter för skrivande här. – Vi har ett väldigt bra bibliotek. säger hon.
På biblioteket går hon just nu en skrivarcirkel. Men texterna som blev de vinnande bidragen – Andra generationen och Vit, vit, vit – kom till under en skrivarworkshop på Tensta konsthall, ledd av en av förra årets vinnare. Priset delades ut på Konsthallen en fredag, vi ses måndagen efter.
Hur känns det nu när allt hunnit lägga sig lite?
– Overkligt. Jag har skrivit för att sätta ord på mina egna känslor, att folk vill läsa känns jättekonstigt. Det gör det fortfarande.
Juryn konstaterade att situationen i världen och samhällsklimatet speglas i tävlingsbidragen, och Mona Monasars texter är inga undantag. Den första handlar om rasism, den andra om en flicka på en ätstörningsklinik.
Har du fått några reaktioner på dina texter?
– Många har hört av sig och sagt att de känner igen sig i den första texten.
Den andra texten beskriver hon som mer personlig.
Men även om flickan i texten har likheter med henne själv, är det en påhittad person.
– Det är inte hundra procent jag.
Du skriver om tunga ämnen, men har du hopp om framtiden?
– Om jag ska vara ärlig så ser jag inte så mycket hopp. Den största delen av befolkningen väljer att blunda för problemen, för krig, flyktingkatastrof, ungas psykiska ohälsa, rasism...
Rasism och psykisk ohälsa behandlas i två separata texter, hör de ihop?
– Jag tycker att det är helt klart att de hör ihop. Min ätstörning kan kopplas till en situation där man som svart tjej hela tiden måste kompensera att man är svart på andra vis, genom att ha de perfekta betygen och den perfekta vikten... Man gör allt för att vara lika bra som alla andra, ändå blir man det inte. Rasismen skadar och lämnar sina spår.
Finns det saker som gör dig glad, trots allt?
– Att det är många som engagerar sig i frågan.
Hon nämner Instagramkontot och boken ”Svart kvinna” där många delar med sig av sina erfarenheter av rasism och som fått ett enormt gensvar.
– Till och med jag blev chockad över vissa saker! säger Mona Monasar.
Och återvänder till frågan om hopp:
– Och det kan inte bli värre. Det måste bli bättre.
Men hon finner också glädje i läsandet.
– Jag läser Harry Potter och det slutar alltid bra.
Även i Harry Potter finns viktiga teman, som hur ”mugglarna” behandlas sämre för att de saknar magiska förmågor och magiskt blod.
Hur skulle du själv vilja fortsätta ditt skrivande?
– Jag skulle gärna ge ut böcker någon dag, men inte för att göra karriär. Jag skriver för min egen skull.
Skriver du på något nu?
– Jag håller på att skriva på en fantasy-story och så håller jag på att intervjua min mamma om när hon var barn i Somalia.
Det är tredje året i rad som Tensta konsthall delar ut sitt textpris som riktar sig till unga, 15–25 år, bosatta i Stockholms ytterstad.