Mixade svenskar som resurser
Vi har länge varit medvetna om uppdelningen mellan innerstad och ytterstad. En exkludering då du inte känner dig hemma bara några stationer bort, men en inkludering då miljonprogrammens barn direkt kan söka sig till varandra och förstå varandra, även om det så är i ett annat land. Slutstationerna har mycket gemensamt.
Vi så kallade andra generationens invandrare, som oftast inte har vandrat alls, står inför nya utmaningar. Vi är den första generationen med komplett språk och med våra föräldrars utseende. Om vi viker oss eller står upp för oss själva i de utmaningar som samhället tar oss igenom skiftar beroende på person. Vi har de som blir de enstaka accepterade specialfallen, och vi har de som begär en förändring av normen. Med språkets tunga har vi förmånen att kunna kräva våra rättigheter, något som våra föräldrar inte har kunnat göra.
I dag har vi fått en ytterligare första generation invandrare, men dessa är jämnåriga med oss. De står inför enorma utmaningar, och oftast kommer de ensamma utan familj och stöd. Deras liv i Sverige kommer även innebära ett ständigt bemötande av en grupp människor som de kan identifiera sig med till det yttre, men som separerat sig från dem.
Med den stora mängden nyanlända flyktingar har ytterligare gruppering uppstått. Fritidsgårdarnas besökare byts ut, vissa rullar på som vanligt, medan andra outtalat har blivit tillhåll endast för nyanlända. Tidigare dagliga stamgäster drar sig undan, fastän många av dem är barn till tidigare generation flyktingar.
Bland afghanska vänner framför allt görs numera en tydlig markering om när man kom till Sverige vid de första mötena, något som inte ifrågasattes på samma sätt tidigare. En omedveten panik över att fråntas sitt största privilegium, nämligen språket.
Ingen kan kräva hur en person ska tillbringa sin fritid och i vilka kretsar, givetvis finns språkskillnader, erfarenhet och olika mentalitet, precis som vid alla möten. Ingen säger heller att den nyanlända ens vill upprätthålla en relation till den europeiserade infödda svensken med föräldrarnas skal. Men dagens nyanlända är en del av Sveriges framtid – som vi delar tillsammans.
Hur många av oss har inte hanterat mammas samtal med försäkringskassan vid nioårs ålder för att hon kände sig så pass osäker på sitt språk att hon begärde hjälp av sitt barn? Hur många av oss dåvarande nioåringar retade inte våra föräldrars svenska och fick dem att känna sig sämre. Hur många av oss som i dag blivit unga vuxna ångrar det handlandet?
Det är viktigt att vi har i åtanke att denna, möjligen automatiska, separation kan orsaka problem vi önskade att våra föräldrar aldrig hade. De kommer att ha det tufft i Sverige, det kan ingen förneka, vi måste se till så att vi inte blir en bidragande faktor till det. Det finns en hel generation av mixade svenskar som de ska kunna se och använda som sina resurser, i stället för att vi ska separera oss som eliten över.
Givetvis bär hela samhället ett ansvar, men vi som haft flyktens spår i våra hem bär en mycket viktig roll i hur de nyanländas liv kommer att se ut när de inte längre är nyanlända. Låt oss dela med oss av alla kunskaper vi har kring rättigheter.