Inga har historier att berätta
Inga Harnesk har bott på många olika platser, från Malmö i söder till Malmberget i norr. Men sedan hon kom till Husby 1974 så har hon stannat kvar.
– Många av oss som bor här trivs väldigt bra. Folk pratar med varandra i Husby.
Inga föddes i Tyskland och var äldst av tre syskon. Mamma var från Hälsingland och pappa från norra Tyskland. Under 1930-talet slog den ekonomiska krisen hårt mot familjen och hennes föräldrar skiljde sig. Redan som sjuåring blev Inga lämnad på barnhem och skickades sedan till en moster i Stockholm.
– Jag kände mig älskad av mina föräldrar, trots allt. Men jag längtade alltid efter dem och mina yngre bröder, som placerats i varsitt hem i Tyskland.
Inga hade nio mostrar i Sverige och som barn pendlade hon mellan dem. Som vuxen bodde hon i Skåne, sedan i Stockholm, träffade sin man i Gällivare och de bosatte sig i Malmberget. Från Norrbotten flyttade hon till Oxelösund och så tillbaka till Stockholm igen.
Det var maken, Sven-Erik, som gav henne sitt efternamn och de fick tre barn tillsammans. Sven-Erik var gruvarbetare från början, men arbetade sedermera som förvaltare inom Svenska Bostäder. När Husby byggdes föreslog han att familjen skulle flytta dit.
– När vi var där och tittade på en lägenhet, såg jag en kvinna gå med en tvättkorg över gården. Det fanns en tvättstuga som även var öppen på söndagar. Då tänkte jag, ja, hit vill jag flytta.
Inga hade precis läst in studenten på Hermods och fick jobb på den nya skolan i Husby. I 18 år arbetade hon på skolans expedition. De allra flesta som vuxit upp i Husby har träffat henne.
– Här blev vi kvar. Jag hade arbetet bara några minuter hemifrån, och yngsta sonen hade nära till skolan. Husby blev mitt hem, min familj.
I somras träffade jag Inga Harnesk första gången. Hon deltog då i projektet ”Sticka för Husby”. Veckan därpå var Inga var med på Husbyfestivalen, och vi träffades nästa gång på Woo-Bock Lees vernissage i Husby Konsthall. ”Vi känner varandra sedan 40 år.” Och naturligtvis var hon med på mötet när hyresgästerna i Husby organiserade sig. Hon bor själv i en av D. Carnegies lägenheter. Det var förresten i Ingas kök, på Nordkapsgatan, som Norra Järva stadsdelsråd diskuterade stadgar och riktlinjer innan nätverket bildades en gång.
– Ja, vi hade inte råd att hyra någon lokal, så då satt vi hemma hos mig istället.
Hon sjunger i pensionärsföreningens kör PROtonerna och är aktiv i olika föreningar. Säg något hon inte gör.
Inga har alltid tyckt om att skriva. Med jämna mellanrum kommer hon hädanefter att bidra med krönikor - en blandning av minnen och aktuella betraktelser från Husby med omnejd.
– När jag blev pensionär började jag skriva. Jag har alltid haft lätt för det. Och det är roligt om mina historier kommer till användning.
Kerstin Gustafsson