Inga åtgärder trots flera felanmälningar
Seinab Gabas, som bor i en av D. Carnegies lägenheter i Husby, har anmält problem i sin lägenhet flera gånger utan att få dem åtgärdade. I stället har hon blivit så illa behandlad att hon nu tar omvägar för att slippa möta fastighetsskötaren.
Nu lovar hyresvärlden att ett det ska bli bättre. Bland annat ska en felanmälan besvaras av en representant från D. Carnegie & Co inom 24 timmar.
– Vi har bott här sedan 2001, säger Aicha Kalif, som bor med sin familj i en femrumslägenhet på Nidarosgatan i Husby. Jag har anmält fel hela tiden. De ljuger om de säger att de inte har fått in några felanmälningar.
Badrummet var fuktskadat, mögel längs tak och väggar, redan när de flyttade in.
I alla
år, fastigheten hann byta ägare flera gånger, har Aicha Kalif påtalat att badrummet måste renoveras. Inte förrän hon kontaktade hälsovårdsmyndigheterna hände något.
– De kom hit, kaklade och målade om, och efter en månad var möglet tillbaka. De har fuskat, en riktig fuskrenovering.
Hon visar runt i badrummet. Fuktskadorna är tydliga. Badrumsskåpet de satte dit var begagnat och redan rostigt. Aicha kontaktade D. Carnegie igen.
– Det kom hit en kille och ville spackla och måla över. Men jag sade nej, så får de inte göra.
Aicha Kalif
har kämpat länge, så länge att hon nästan blivit sjuk. Det handlar inte bara om mögel i badrummet, utan om ett kylskåp som med jämna mellanrum orsakar översvämning, om vatten som rinner från taket i köket, om kökslådor som faller sönder och drag från lägenhetens alla fönster.
– Jag blir galen, säger hon, det känns som om vi tigger när vi kräver vanligt underhåll. Men vi betalar skatt och vi betalar hyran varje månad. Vi jobbar och vi kämpar.
Aicha Kalif har sex barn, en studerar utomlands, de andra bor hemma.
– Mina barn skäms, de vill inte bjuda hem sina vänner. Alla vill väl komma hem till en lägenhet där man trivs och mår bra. Så är det inte för oss.
Till slut
fick de nog. Aicha Kalif och henne make tog ledigt från sina arbeten i två veckor och tapetserade och målade själva.
– Under ett tunt lager färg hittade vi originaltapeterna i lägenheten från 1970-talet. Inget hade gjorts sedan dess.
Aicha tar med mig in i vardagsrummet och placerar mig på ett särskilt ställe. Jodå, jag känner det, parketten liksom gungar under mig.
Några portar bort på Nidarosgatan bor Seinab Ga- bas. Hon bor med sin familj där sedan tio år tillbaka. Så fort jag kommer innanför dörren visar hon mig badrummet. Med hjälp av sin make drar hon fram badkaret och väggen bakom är kolsvart av mögel.
– Jag skrubbar och tvättar med klorin, alla medel som går att få tag i, men det går inte bort.
Seinab är också trött på allt bråk med fastighetsbolaget. Hennes två söner har fått astma, och Seinab tror att det beror på möglet.
– Vi bodde i Örebro förut, säger hon, och där bodde vi så bra. Ibland har vi tänkt flytta härifrån, men barnen vill inte. De yngsta går i Husbygårdsskolan och de trivs där.
För några
år sedan började vatten rinna från taket i köket och längs väggarna. Då kom fastighetsskötaren dit.
– De ställde in en fläkt i två månader för att torka ut fuktskadan. Elräkningen var på över 4 000 och den var vi tvungna att betala själva. Annars hade vi hamnat hos kronofogden.
Seinab Gabas har haft otaliga kontakter med fastighetsbolagets områdeskontor, ”jag kan inte räkna hur många gånger”. Vid flera till- fällen har hon blivit illa behandlad.
– Fastighetsskötaren kalllade mig något så fult att jag inte vill upprepa det, säger hon. Mina barn hörde honom säga det, det var hemskt. Jag går omvägar när jag ser honom.
Under alla år som familjen Gabas bott på Nidarosgatan har de aldrig fått lägenheten besiktigad. Fast problemen varit många. Hon visar på en skåpdörr i hallen, som fallit ner flera gånger, och lukten på lilla toaletten tyder på att något inte är som det ska.
– Privata värdar är ett problem, säger Seinab Gabas, de stoppar pengar i egen ficka. Kommunala värdar är bättre. Det är politikernas fel, de som sålde ut våra bostäder.
Det känns som om vi tigger när vi kräver vanligt underhåll.