Dousa är moderaternas nya stjärna
Benjamin Dousa är en ny stjärna på den moderata himlen. När han ställde upp som motkandidat till den sittande ordföranden i Moderata ungdomsförbundet, MUF, på förbundsstämman senast, vann han med röstsiffrorna 66–33. – Ja, många vill ha en ny politisk lin
Vad är det du står för, som skiljer dig från din företrädare? – Jag vågar prata om migration- och flyktingfrågor. Jag är mer höger när det gäller brott och straff och i migrationspolitiken. Jag är ingen socialliberal. Benjamin Dousa är uppvuxen i Husby, och bor numera i Kista. När du gick i trean gjorde du en klassresa, i dubbel bemärkelse?
– Min mamma märkte att jag inte talade flytande svenska, fast jag är född här. Då kontaktade hon skolledningen i Igelbäcksskolan, men fick inget gehör. Därför flyttade hon mig till Johannes skola i Norrtull.
Hur upplevde du flytten till en skola i innerstan?
– Det var en stor chock för mig. Jag minns under lästimmen, då satt jag med bilderböcker som hade stora, stora bokstäver. Och de andra läste Harry Potter. Det var en märklig period i mitt liv, jag hade en känsla av att inte passa in. Jag låg efter i skolan tills jag gick i sexan, men sedan kom jag ikapp.
Bytte du umgänge när du bytte skola?
– Både ja och nej. Jag fick fler kompisar, kan man säga. På helgerna spelade jag fotboll med alla mina gamla vänner och på vardagarna var jag med mina klasskamrater. Jag fick ta del av en helt ny värld.
När du upptäckte de sociala skillnaderna i samhället drog du slutsatsen att bli moderat?
– Jag är uppvuxen med en ensamstående mamma i Husby och kommer från en arbetarsläkt. Men min morfar flydde hit från regimen i Tjeckoslovakien, så vi har alltid varit antikommunister och haft borgerliga värderingar. Det är helt fruktansvärt att skolorna i orten är så mycket sämre än de i innerstan. Likadant när de gäller tryggheten, som jag tror är den moderna klassfrågan. De som har råd flyttar till innerstan, och vi andra som inte har råd, bor kvar i orten. Känner du dig hemma bland moderaterna?
– Ja, det gör jag. MUF har också förändrats under de senaste femton åren. Det är inte så många slipsar och pärlhalsband längre.
Som nyvald ordförande i MUF skrev du en debattartikel i DN, där du föreslår att flyktingarna som kommer hit ska ta lån för att bo här och lära sig svenska.
– Ja, idag tar det 15 år innan asylsökande och anhöriginvandrare kommer i arbete. Under 2015 kom mer än 160 000 flyktingar hit, och alla är överens om att invandringspolitiken inte fungerar. Då finns det två alternativ: att stänga gränserna eller skära i kostnaderna. Vi vill inte stänga gränserna, tvärtom, vi vill avskaffa gränskontrollerna helt. Därför föreslår vi att det ska skäras i kostnaderna.
Vilka banker vill låna ut pengar till människor utan någon säkerhet? – Vi har tänkt att det skulle fungera som med CSN, Centrala studiestödsnämnden. Det är ganska smidigt uppbyggt.
Försöker ni ta röster från Sverigedemokraterna i och med detta förslag?
– Det är ingen hemlighet att varannan SD:are kan tänka sig att rösta på moderaterna. Vi har två stora fiender i svensk politik – socialdemokrater och sverigedemokrater.
Näringslivet säger att de behöver mer arbetskraft. Om flyktingarna måste ta lån, då finns väl risk att de flyr någon annanstans? – Många kommer säkert att göra det. Problemet med dem som kommer är ju att de inte kommer in i arbete.
Ni tycker att lägsta-lönerna ska sänkas. Hur ska de nyanlända kunna betala tillbaka lånen om lönerna sänks ännu mer?
– Ja, de kan bestämma själva vilka kurser de ska ta på SFI och om de är beredda att bo lite sämre för att få mer pengar i plånboken.
Men tycker du inte att det ska vara lika lön för lika arbete?
– Det tycker jag är en fråga mellan arbetstagare och arbetsgivare.
Klyftan mellan rika och fattiga ökar mest i Sverige bland OECD-länderna. Ser du inte en risk att skillnaderna blir ännu större med det här förslaget?
– Nej, det ser jag inte som något problem.
Bidrar inte ökade inkomstskillnader till ökad otrygghet i samhället?
– Om någon i Danderyd får det bättre tror jag inte påverkar dem som kastar sten.
Vi har två stora fiender i svensk politik – socialdemokrater och sverigedemokrater.