Författarbesök i Hjulsta
Så kommer han äntligen, Wolf Erlbruch, årets mottagare av Astrid Lindgren Memorial Award. En välkomstkommitté bestående av elever, bibliotekarie och rektor tar emot honom vid stora ingången till Hjulsta grundskola. – Välkommen!
IHjulsta grundskola har nästan alla klasser ägnat året åt att läsa och studera de författare som tilldelats Almapriset, världens största litteraturpris för dem som skriver barn- och ungdomsböcker. Och sedan det blev klart att den tyske författaren Wolf Erlbruch skulle få priset i år, har de läst hans böcker. En grupp elever från årskurs sju tar emot honom i skolans bibliotek, de har alla förberett frågor.
– Först var jag bara tecknare och illustratör i många år, säger Wolf Erlbruch, men så började jag skriva mina egna texter. Jag har alltid gillat att skriva, redan i skolan. Jag var dålig i matematik, men skriva kunde jag. En bok som alla elever har läst är Leonard, och handlar om en liten pojke som är radd for hundar. Wolf Erlbruch berättar att Leonard är hans son.
– Boken handlar om min son, som är vuxen idag. När han var liten var han rädd för hundar, samtidigt som han tyckte om dem. Det var ett dilemma och ledde till att han låtsades vara en hund i tre år.
Wolf Erlbruch beskriver de åren som jobbiga, i alla fall för föräldrarna.
– Ja, han åt sin mat under bordet, han skällde som en hund och det hände att han bet folk. Men så en dag, när han var sex år, så klappade han en stor hund han mötte. Och så var han inte rädd mer.
Har du alltid tyckt om att teckna, frågar en av eleverna.
– Ja, jag har tecknat sedan jag var två år. Och jag har inte slutat än.
Boken Anden, döden och tulpanen, handlar om döden. En av eleverna undrar varför han skriver om den. ”Jag tänker inte mycket på döden”, säger hon.
Wolf Erlbruch, som fyller 70 nästa år, ler lite när han svarar.
– I min ålder tänker man ofta på döden, säger han. Och jag tror inte att det är så dåligt att tänka på döden då
och då, för att vänja sig vid tanken. Det är ändå en rätt bra idé att vi alla ska dö, var skulle vi annars ta vägen allihop? Döden i boken är inte heller särskilt skrämmande, utan går att prata med och svarar på frågor.
En av de sista frågorna, innan Wolf Erlbruch ska vidare till en föreställning i skolans gympasal, var vad han tycker om Astrid Lindgren.
– Jag älskar henne, svarar han.
Men Pippi är han inte så förtjust i, han gillar Emil bättre.