En (s)öderkis som trivs i Tensta
Han har precis fyllt 86 och är i det närmaste en legend, Rune Olofsson. I 23 år satt han i Stockholm stadsfullmäktige. – När jag slutade 1997 fick jag S:t Eriks-medaljen.
Hela tiden har Rune Olofsson varit aktiv socialdemokrat.
– Men i år har jag sagt upp mig från representantskapet i partiet, säger han. Jag har alltid varit frisk som en nötkärna, men nu har det tagit stopp. Hälsan tillåter inte att jag fortsätter.
När Rune Olofsson tar till orda så lyssnar alla. Han har en stämma som tyder på erfarenhet av organisering.
– Jag är målare och arbetade fackligt som ombudsman för Målarettan, Svenska målarförbundets avdelning 1, i 30 år. Vi kämpade för att få bort de giftiga lösningsmedlen i färgerna. Och vi lyckades, vi fick bort dem.
När han gick i pension drog hans fackliga motpart säkert en lättnadens suck.
– ”Älskad, hatad, respekterad”, skrev arbetsgivarna när jag slutade.
Sedan 1994 bor han i Tensta tillsammans med sin Birgitta. De träffades i föreningslivet, båda var aktiva i Kaanans simsällskap i Västerort.
– Ja, där var jag ordförande i 50 år, säger han. Och så satt jag 20 år i PRO här i Tensta.
Rune Olofsson är född och uppvuxen på söder i Stockholm, och det märks allt fortfarande. Både i snacket och i det faktum att han håller på Hammarby. ”De ränderna går aldrig ur”.
– Jag föddes på Södermannagatan 32 och min lekplats var på Nytorget. Då ville man riva de kvarteren, men idag är de kulturhus. Sedan 1992 bor han på Mellingebacken i Tensta. Han brukar gå på mötena i stadsdelsnämnden i Spånga-Tensta. Ända fram till 2014 var han själv ledamot. Han trivs i Tensta.
– Ja, säger han, det gör jag. Här är mycket bättre än vad folk tror.
”Älskad, hatad, respekterad, skrev arbetsgivarna när jag slutade.”