Vackert – men ett miljöproblem
Vi har alla sett dem breda ut sig i diken och vägkanter med sina långa lila blomklasar. En vacker syn tycker många, men också ett allvarligt miljöproblem. När ängsbruket i stort sett upphörde i Sverige under 1900-talet, blev vägkanter och banvallar en fristad för ängsväxter som prästkrage och blåklocka, men på senare år har de trängts bort även därifrån av blomsterlupinen, som planterades in i Sverige från Nordamerika och har blivit en populär trädgårdsväxt.
Lupiner sprider sig snabbt från trädgårdar och rabatter via frön och rotskott, och bildar täta bestånd där de tränger ut annan växtlighet och binder kväve till marken, vilket ytterligare försämrar förutsättningarna för ängsväxter. INVASIV. Lupinerna tränger ut all annan växtlighet, skriver Jonas Bengtsson i Fältbiologerna.
Detta skadar också bin och humlor – där det bara växer en sorts blomma blir säsongen för pollinatörer beytdligt kortare, och de får svårare att livnära sig.
På grund av detta har Fältbiologerna, Sveriges största organisation för natur- och miljöintresserade unga, utnämnt 6 juni till den stora lupinbekämparda- gen! Detta gör vi för att lupinens framfart ska stoppas, och för att trädgårdsägare, fröfirmor och politiker ska få upp ögonen för problemet och agera.
Så vad kan vi göra? Ta med er trädgårdshandskar och spade och ge er ut den 6 juni, gärna tillsammans, och ryck upp lupiner med rötterna eller slå med lie, och skicka resterna till brännbart för att förhindra spridning. Plantera gärna inhemska ängsväxter, som smultron och tjärblomster, där ni har rensat. Hör av dig till fröhandlare, och be dem sluta bidra till problemet. Tillsammans räddar vi ängsfloran!
Jonas Bengtsson, skribenten. De som röker borde själva få betala sina sjukvårdskostnader. Det är en onödig utgift, dom har ju medvetet förgiftat sig själva, det borde dom stå för. Pengarna kan samhället använda mycket bättre. Dessutom tvingar man alla i omgivningen att bli passiva rökare. Om jag står och väntar på bussen, du som röker ställer dig bredvid mig och du bara bolmar och vägrar flytta dig. Du kan ju inte veta om hur illa jag mår av din rök, från din cigarett och du vägrar lyssna. För den som till exempel har astma kan det var mycket allvarligt. Jag har rätt att vara på busshållplatsen eftersom jag också ska med bussen. Det blir väldigt märkligt när det är ickerökaren som kritiseras, han som bara vill andas. Det blir än märkligare när jag hånas för att jag vill kunna andas. När den som kritiserar går över till handgripligheter mot ickerökaren då måste samhället säga STOPP! Därför RÖKFÖRBUD på allmänna platser! Ickerökaren som bara vill andas