SELUAH ÄLSKAR FÖRORTEN
Rapparen och samhällsengagerade Seluah Alsaati från Akalla är känd för sin mångsidighet. Men hon vet också om hur det känns när kroppen säger ifrån. För Seluah är Akalla en källa till glädje och samhörighet
Jag träffar 34-åriga Seluah Alsaati i Akalla där hon bodde de första 20 åren av sitt liv. För Seluah är det här fortfarande en källa till glädje.
– Akalla har format mig som person. Jag blir jätteglad varje gång jag kommer hit. Varje gång jag träffar någon från Akalla så känner jag en samhörighet med den personen, säger Seluah Alsaati.
Hon flyttade till Tensta innan hon bodde en tid på Södermalm för att till slut flytta till Skärholmen för tre år sedan. Även om det ligger söder om stan var det som att komma hem för Seluah eftersom hon åter hamnade i en förort.
– Jag trivdes aldrig på Söder och såg det som en tillfällighet. Jag kände mig annorlunda, som att jag var på besök. I Skärholmen kände jag mig som hemma. Det är allt ifrån torget till sättet folk är på.
Hur menar du?
– Folk har föräldrar från andra länder. Man har större förståelse för vad som händer i området och delar en syn på världen, även om det i orten finns olika åsikter. Man vet hur det är att behöva ha flera jobb samtidigt för att klara sig eller att inte ha något jobb alls. Media rapporterar om orten som att det var någon annanstans. Men det är inte någon annanstans, det är här, det är vårt hem.
De som känner till Seluah Alsaati vet att hon har ett starkt samhällsengagemang. Hon har gått från demonstrationer i gymnasiet, till aktiv i Vänsterpartiet, till rappare med den egna föreställningen ”Inte din baby”
om hur kvinnor kan fastna i destruktiva relationer med män. I dag jobbar hon i Rinkeby för ABF Stockholm. Men hon vet att hennes driv också kan ha ett pris.
– En konsekvens blir att man till slut blir sjuk. Det är inte hållbart. Man brinner för en massa saker, men till slut brinner man på riktigt. Självbilden är att kroppen klarar allting, men sen sätter kroppen begränsningar.
Hon var sjukskriven i två månader på heltid och i två månader på halvtid.
– Men jag har inte alls samma kraft som förut. Jag har blivit mer som en vanlig människa och behöver vila på helgen.
Seluah märkte att responsen från samhället kunde se annorlunda ut när hon var hemma jämfört med när hon ständigt var igång.
– Man får bekräftelse utifrån när man gör något. När jag var hemma så var det Du har hållit på med mycket, har du några andra planer?
– Jag skulle vilja skriva böcker, säger hon.