De vill föra historien närmre samtiden
För gamla Spångabor är boken en hel del nostalgi.
Historielöshet är lika med fattigdom. Det menar i alla fall två av författarna till en ny bok om Spångas historia. Här utlovas nostalgitrippar för gamla Spångabor och en chans för nyinflyttade att lära sig om platsen de kommit till.
Henry Aspeqvist, huvudförfattare till den nyutkomna boken ”Spånga en återblick”, slår sig ner i soffan hemma i sitt vardagsrum. Han har sällskap av Jocke Arfvidsson, medförfattare och den som formgett hela boken.
Bakom den nya boken står Spånga fornminnes- och hembyggdsgille, där både Henry Aspeqvist och Jocke Arfvidsson är medlemmar sedan länge. De och övriga medförfattare har gjort allt arbete ideellt.
Boken behövs, menar de. – Det är viktigt att bevara information för eftervärlden, historielöshet är lika med fattigdom. För gamla Spångabor är boken en hel del nostalgi. De som flyttar hit nu får en del svar på frågan ”var har jag hamnat?”, säger Henry Aspeqvist.
Själv är han uppvuxen i Spånga men bodde under större delen av sitt arbetsliv utomlands - USA, Ungern, Tanzania och Sydafrika. Som pensionär flyttade han tillbaka till Sverige - och Spånga.
Dagens Spånga alltså, som är betydligt mindre till storleken än det varit förr. Först 1949 blev Spånga en del av Stockholms stad, innan dess var det en egen kommun som innefattade fler delar av Västerort som då i stället gick in i Solna, Sundbyberg, Sollentuna och Bromma, vilket speglas i boken.
Jocke Arfvidsson bor i Akalla och har gjort det i ”mer än halva livet”. Han är även engagerad i Norra Järvas hembygdsförening och hans texter i boken handlar bland annat just om Järva. Även om områdena där började byggas först på 1960- och 70-talen så är namnen gamla.
– Platserna har hetat Akalla, Hjulsta, Tensta i många hundra år. Det var namn på gamla gårdar, och vissa finns ju kvar. Det enda nya ortsnamnet i Spånga är Solhem. Där låg nämligen Wärsta gård och det var väl ingen som ville bo i ”Värsta förorten”, säger Jocke Arfvidsson.
Arbetet har krävt omfattande research. Förutom historiska fakta finns även avsnitt med äldre Spångabors personliga berättelser om området. Boken börjar så tidigt som på stenåldern men fokus är 1900-talets historia.
– Vi har täckt in mycket! Men inte allt, fokus är på kommunalhistoria, vi beskriver övergången från jordbrukslandskap till samhälle, säger Henry Aspeqvist.
Och det finns helt klart ett intresse. Sedan boksläppet firades i Spångafolkan i november har över 200 böcker sålts.
– Boken har fått ett fint mottagande, nu ligger den andra upplagan i tryckpressarna, säger Henry Aspeqvist.