Fotgängarlobbyn tar vid efter cyklisterna

Under det senaste snökaoset har jag lekt med tanken att jag vore trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP). Tänk att vakna på morgonen, titta ut genom fönstret och se snön vräka ner. För att i nästa sekund inse med förskräckelse: Det är mitt ansvar! Det är jag som är ytterst ansvarig för att alla traktor- och plogbilsägare i länet som staden upphandlat för snöröjningen nu verkligen gör sitt jobb!

Det är här någonstans jag brukar lämna dagdrömmen om att vara snöröjningsansvarig politiker.

För går det ens att lyckas? Är det möjligt att röja snö från Stockholms cirka 4 300 gator (med trottoarer och ganska ofta cykelbanor) på ett sådant sätt att känslan är att stockholmarna i allmänhet är nöjda?

Jag är tveksam. Ytterst beror det ju på hur högt förväntningarna är ställda. Ett tag verkade det nästan som att det utförda arbetet motsvarade folks förväntningar ganska bra. Det dröjde flera dagar efter snöovädret innan kritikstormen blåste mot Daniel Helldén och trafikkontoret. Men nu är den igång som vanligt. Trafikkontoret tog emot 1 419 klagomål på en knapp vecka och oppositionen i Stadshuset slipar knivarna.

Den fördröja klagosången kanske beror på den jämställda snöröjningen (som innebär att gång- och cykelvägar och kollektivtrafikstråk ska plogas före bilvägar) i viss mån fungerat rätt bra. Åtminstone så bra att stans vintercyklister, en ytterst uppmärksam och högljudd grupp trafikanter, inte haft anledning att omedelbart tokrasa. Istället är det nu fotgängare som upplever sig åsidosatta. Det lär bara vara en tidsfråga innan det startas Facebook-grupper med namn i stil med ”Vi som går i Stockholm” och ”Fotgängare först”.

Efter cyklistlobbyn våras det för fotgängarlobbyn.