Del 5 av vinnarnovellen

Del 5

Ett lågtryck med ösregn drog in över södra Sverige. Färden tillbaka till Stockholm var inte lika glamourös när bilens tak var stängt. C-H som var mest nykter och klartänkt satt vid ratten:

– Någon har alltså stulit hundra tusen kronor och övertrasserat kontot, sa han och satte på bilradion.

Väskorna hade legat kvar i bilen på polishusets parkering och det hade inte blivit något tillfälle att byta kläder. Daniel satt i samma blå jeans som blivit upprivna under slagsmålet. Den rutiga skjortan var skrynklig med utspridda blodfläckar.

– En av dina släktingar har säkert plundrat oss, sa han med en tjurig min. De är alltid ute efter vårt företag. Om det inte är facket eller någon statlig myndighet.

– Mina släktingar har andra saker att göra, svarade C-H irriterat. Han hade fått tid att duscha och kamma bak det blonda håret i den vanliga frisyren, struken skjorta och prydligt knuten slips under den mörka Hugo Bosskavajen.

– Jag hoppas verkligen att du inte har bråkat med facket igen. Det blir bara jobbigare för oss då. Det kanske är något av alla luder som du umgås med, fortsatte han och skruvade ner radion.

– Det är fina tjejer, sa Daniel och lät mer upprörd än han egentligen var.

– Vet du ens vad någon av de heter? frågade C-H och slog på vindrutetorkarna som fått vila en kvart.

– Det är troligare att det är någon av våra anställda, sa Daniel och höjde radion.

– Du envisas med att behandla dem för bra. Först var det årlig löneförhöjning, övertid och fast schema de krävde. Och nu har väl någon passat på att stjäla lite extra stålar också. Ett kok stryk skulle allihop förtjäna.

– Tycker du det gick bra senaste gången du gav någon stryk? frågade C-H och bytte radiokanal.

– Låt bli det där! ropade Daniel som hade börjat spela ett luftgitarriff.

– Det var Gimme shelter med Rolling Stones, min favoritlåt.

– Du har väl aldrig brytt dig om engelsk musik. Du kan ju inte ens engelska. Polisen får sköta stöldutredningen. Nu ska jag lyssna på Ekonyheterna om de säger något om oss. Så länge ingen märker att vi har svindlat iväg deras pengar kan vi lämna landet som vi planerat om ett par dagar.

Men nyheterna berättade istället om banarbeten i SL-trafiken, en ankommande värmebölja och en 80-årig programledare som gått bort i cancer. Ingen verkade sakna sina pengar ännu. Daniel lutade sig mot sidofönstret och som- nade. Carl-Henrik körde vidare med sommarregnet piskande mot vindrutan. Torkarna gnisslade rytmiskt och föraren funderade över om det skulle bli tomt att ha hela huset i Frankrike för sig själv. Han tänkte på den vackra revisorn Carolina Sanchez.

Den andre revisorn Harald Stenström var den som mest jobbat med Daniels affärer. Det var en överviktig tunnhårig man i övre medelåldern med tjocka glasögon och kontor i Kista galleria. C-H hade haft ett närmare samarbete med Carolina. Daniel upptäckte för länge sedan vilken intim relation det blivit. Men hade lovat att hålla tyst om det även om han avskydde att de blandade ihop privatliv med affärer.

Carl-Henrik och Carolina hade inget emotionellt förhållande utan båda två var bekväma med att kunna träffas kravlöst. Carolina jobbade lika mycket som han och ville också slippa allt tjafs med dating, kramar och meningslösa samtal. Hon behövde inte tröstas, inte småprata och inte berätta om jobbiga arbetskamrater.

Ingen av dem ville flytta ihop eller bilda familj. Hon hade en vuxen dotter som flyttat till sina morföräldrar i Ecuador. C-H visste att Carolina skickade en stor summa pengar varje månad till sina släktingar.

Han visste precis var hennes känsliga punkter satt på kroppen. Båda två ansträngde sig för att tillfredsställa varandra. När båda var nöjda brukade hon krypa ihop och lägga huvudet på hans bröstkorg. Ofta berättade hon om sin uppväxt i Ecuadors regnskog. Hon hade drömt om att bli jurist för att försvara sin by mot exploaterande oljebolag. Istället kom hon till Sverige som flykting efter att ha blivit skjuten i en gerillauppgörelse.

Carolina var duktig på siffror och pluggade ekonomi när hon lärt sig svenska. Hon var intresserad av hur företag byggdes upp och lyssnade gärna när C-H berättade hur hans imperium vuxit fram.

Han avskydde avundsjuka människor som tyckte att han skulle dela med sig eller betala mera skatt. Men Carolina lyssnade istället gärna i flera timmar om hans hårda arbete, smarta affärer och kloka placeringar. Hon skulle säkert trivas i hans hus på franska Rivieran.

De stannade vid Nyköpingsbro och tog kaffe med räkmackor. – Gå hem och duscha nu Lindberg. Du ser ut som en skrynklig uteliggare, sa C-H när de kom till sina övernattningslägenheter bredvid Spånga idrottsplats.

Han kommer att dö fattig i ett motorvägsdike, tänkte Daniel när han vinkade god natt och gick till sin bostad.

Han avskydde avundsjuka människor som tyckte att han skulle dela med sig eller betala mera skatt. Men Carolina lyssnade istället gärna i flera timmar om hans smarta affärer. Hon skulle säkert trivas i hans hus på franska Rivieran.