Fritidsgård med tjejprofil behövs
DEBATT. En sak som under sommaren har väckt stort intresse och välbehövlig debatt är vår planerade fritidsgård med tjejprofil i Hjulsta. Upprörda röster har höjts över det fruktansvärda i att starta en fritidsgård för bara tjejer.
Intressant i sammanhanget är att Stockholm idag har fritidsgårdar där 70 procent av besökarna är pojkar. I praktiken är alla existerande fritidsgårdar alltså till för pojkar. Det som upprör mig, är att ingen verkar uppröras över det.
Intressant i sammanhanget är också att fritidsgården inte bara ska vara för tjejer. Vi har sagt att vi har som mål att 60 procent av besökarna ska vara flickor. Att detta är upprörande när de andra fritidsgårdarna har besökare som i många fall har 80 procent pojkar är för mig ett mysterium.
Att vi behöver ha ett feministiskt förhållningssätt i vårt arbete är solklart. Inte minst i arbetet med våra ungdomar och i våra förorter.
Inför arbetet med fritids- gården tog förvaltningen i Spånga/Tensta fram en analysrapport. Rapporten bygger både på enkäter och på en fokusgrupp där tjejer boende i området har medverkat. Resultatet är stundtals nedslående.
Flickor i Spånga-Tensta upplever att deras närmiljö är otrygg och ibland farlig. Att ryktesspridning och kränkningar utgör ett socialt hinder. De säger att de är ständigt på sin vakt, att de tjejer som är ute och gör saker får dåligt rykte. Många tjejer uttrycker också att det borde finnas ett ställe bara för tjejer.
Det vi försöker göra med fritidsgården med tjejprofil är att försäkra att fler tjejer i Spånga-Tensta får tillgång till en trygg miljö och en meningsfull och stimuleran- de fritid. Detta är en viktig del av stadsdelsnämnds ansvarsområde. Jag konstaterar med stor bedrövelse att vi inte klarar och klarat av den uppgiften i decennier. Vi kan inte bara konstatera misslyckandet men vi måste också visa handling och bättra på utveckling.
Fritidsgården i Hjulsta är inte separatistisk verksamhet, den är en verksamhet som ger flickor ro och stimulerande fritid där de kan vara sig själva och ha inflyttande över utbudet av fritidsverksamheten. Att stadens fritidsverksamhet inte lockar lika många flickor som pojkar är ett problem som finns i stora delar av Stockholms stad, men skillnaden är vi vill belysa och hitta lösningar för bristen.
När vi inviger och klipper bandet för en ny fritidsgård i Hjulsta är målet att stärka flickor självorganisering och deras ägarskap i den lokala feminiska debatten.
Flickor i Spånga-Tensta upplever att deras närmiljö är otrygg och ibland farlig.