Mustafa Zatara har ändrat syn på polisen
Mustafa Zatara har under sin uppväxt i Rinkeby haft svårt att lita på polisen. Men efter att ha sett polisens insats efter terrordådet på Drottninggatan har han ändrat sig. Nu vill han se samma lugn och organisering av polisen även i Västerort.
Av flera anledningar har jag saknat ett förtroende för polisen under min uppväxt i Rinkeby. Palmemördaren går fri och min pappa blev lasermannens sista offer 1992. Han överlevde, men fick men för livet. Polisens hantering då, var inte den bästa och det har suttit kvar.
När polisen kommer hit, till Järva, tror jag också att de har med sig bilden av området de ser i media: Här är det vilda västern, en nogo-zone som inte är att leka med. Den attityden har jag känt av när jag befunnit mig på fel plats vid fel tillfälle. Jag förstår dem ur mänsklig synpunkt, de har familj och barn att komma hem till. Men jag önskar ofta att de hade ett större lugn.
Efter terrordådet besökte jag Drottninggatan tillsam- mans med min pappa som är förlamad och stum. Han hade med sig blommor och ville fota sig intill polisbilen. Jag tror att han kände stolthet. Aldrig någonsin har jag sett mitt Stockholm stå så nära och vackert intill. Jag såg kärleken mot polisen, och mitt skadade förtroende för dem fick sig en tankeställare.
Mobiliseringen av poliskår, väktare och privatpersoner som slöt upp och jobbade för att rädda liv på varandra – det var vackert att se.
Jag vill se mer av det, även här i Västerort. Dialogpoliser som vandrar på torget utan vapen och skottsäker väst, som ger intrycket att ”här är jag, och jag litar på er”, då kan vi lita tillbaka. Jag vill också se fler konstaplar på skolor som kan
inspirera, motivera och svara på frågor. Som kan ge tips och statistik på hur många kriminella som tvingas gå under jorden eller hamnar bakom lås och bom.