Akropol BBK vill få med fler pojkar
Flickor håvade hem hyllningar och priser när Akropol BBK i måndags avslutade säsongen i Rinkeby ungdomens hus. Bland ”lekledarna” ingick herrspelare som hoppas bidra till att pojksidan väcks till liv.
Akropol är sedan många år en klubb med nästan uteslutande flicklag, med undantag för herrlaget som gångna säsongen gjorde en medioker insats i division 2. Till nästa säsong är det dock division 1 som gäller, klubben har efter en ansökan frått okej från förbundet att kliva upp.
– Jag tycker att det är jättebra, säger Abdullahi ”Abbe” Osman. Jag vill spela så högt upp som det är möjligt, vi var omotiverade i vintras.
Han tror att en aningen vassare serienivå ska öka engagemanget i truppen, hela Järvaområdet och han hoppas dessutom att det föder ett intresse bland unga pojkar att spela basket.
– Vi har fotbollsklubbar i området som inte tillåter att killarna spelar både basket och fotboll. Det är jättetrist och märkligt, men så har det varit i många år, säger sportchefen Jonny Ishak som förklaring till att Akropol inte har pojklag.
Nu vill man ta tag i problemet och liksom Abbe Osman är lagkamraten Robiel Gebriel nyfiken på om ett bättre herrlag kan locka ungdomar. I ett första skede vill han att herrtruppen stärks och breddas. Kanske med fler från hans och Abbes BK Järva-kullar, födda 1995-96.
– Några är igång, men i andra klubbar. Kanske vill de nu spela i Akropol, det vore roligt, säger Robiel Gebriel.
Mårten Westberg, känd löp träningsentusiast i A kalla Run, är sedanen månad ny ordförande i Akropol. Han hoppas också på ny energi i herr- och pojksektionen men orsaken till att han tackade ja till att bli ordförande, efter att först ha tack- at nej, beror främst på klubbens starka flicksektion.
– Jag har tyvärr upplevt hur dålig kondis många kvinnor i området har, så det är jätteviktigt att flickor erbjuds möjlighet att idrotta. När Akropols styrelse berät- tade om hur stor klubben är på flicksidan kunde jag inte tacka nej.
90-100 flickor, födda 200032009, prisades under avslutningen och det var en härlig stämning med lekar, täv- lingar och hejaramsor. Tre spelare i varje lag fick extrapriser, så många gick hem lite extra stolta. En flicka blev så lycklig att hon med gälla skrik rusade upp till en anhörig på läktaren.
– En sådan här kväll är jätteviktig. Vi har roligt tillsammans. Det borde varit fler här, men tyvärr tror jag inte alla fått information om avslutningen. Vi blev lite sena med den, ursäktar sig Jonny Ishak.