Det bästa med kören är att man får skratta så mycket.

halva bakre raden är män.

– Nu tar vi ”Strövtåg i hembygden”, säger Kai KjällAndersson.

Alla börjar bläddra i sina pärmar. De letar efter sången som Gustaf Fröding skrivit och som Mando Diao gjort till ett mästerverk. Deras tolkning låg i 86 veckor på Svensktoppen.

”Det är skimmer i molnen och glitter i sjön, det är ljus över stränder och näs och omkring mig står den härliga skogen så grön bakom ängarnas gungande gräs.”

– Har ni glömt melodin, frågar Kai Kjäll-Andersson efteråt. Vi får öva lite mer på den.

Men så tar de en riktig gammal slagdänga, Nu tändas åter ljusen i min lilla stad. Här är det männen som turas om att recitera, det som Gunnar Wiklund en gång gjorde:

Det sitter som smäck, men Kai Kjäll-Andersson vill att de tar hela sången en gång till.

– Låt lite gladare, säger hon, i stycket om att ”man kiknar av skratt”.

Protonerna i Järva har funnits i flera år.

– Jag började 2013, säger Kai Kjäll-Andersson, som är en van körledare och leder flera körer. Då fanns kören redan. Solveig Halvarsson har sjungit i kör sedan hon var sju år. – Och idag är jag 78, säger hon. Då kan du räkna ur hur många år jag har sjungit i kör.

Hon brukar gå till kören tillsammans med en väninna, men i dag är väninnan sjuk.

– Det bästa med kören är att man får skratta så mycket, säger hon. Jag har sjungit i stora körer, men inte haft så kul som i den här!