Konsten att ”hålla huvudet kallt”

Jag ringer morfar. Han svarar, men rösten låter lite tystare och mer ansträngd än vanligt. ”Jag ligger här på kontoret”, förklarar han. ”Kontoret? Vad gör du där?” ”Det är lite, lite svalare härinne. Jag försöker att inte röra på mig i onödan”. Jag, nyss hemkommen från sydligare europeiska breddgrader, förstår honom till fullo. Den svenska hettan är oerhört påfrestande. Där jag tillbringade semestern var det förvisso nästan lika varmt som här uppe i norr, men det regnade nästan varje dag. Jag skulle beskriva det som perfekt svenskt sommarväder. Folk klagade dock över regnet och ville ha två, tre dagar med strålande sol. Varsågoda, låna Sveriges väder, sade jag. Men det hjälpte ju inte. Här är det fortfarande tokvarmt sedan tre månader tillbaka.

Så morfar ligger på sin soffa i kontoret och svettas. Fläkten hjälper föga.

Själv har jag precis börjat jobba igen efter ledigheten och upplever nu innebörden av uttrycket ”att hålla huvudet kallt”. Utan kallt huvud är det svårt att vara smart. Luften på kontoret är varm, fuktig och stilla. Hjärnan är seg. Fingrarna rör sig långsamt över tangentbordet. Några artiklar verkar knappast bli skrivna.

Men nästa vecka väntas det bli regn och kanske svalare. Riktigt ruskigt, svenskt sommarväder. Både jag och morfar längtar.

Riktigt ruskigt, svenskt sommarväder. Både jag och morfar längtar.