Minervas äldre får komma ut
I fyra år har äldreboendet Minerva i Häggvik haft en hälsocoach på plats. Tillsammans med personalen sätter hälsocoachen de äldre i rörelse. Varje dag är det nya aktiviteter, beroende på vad de boende önskar.
Jag brukar säga att vi fått bingo, vi som bor här.
Vi går promenader, spelar spel, har frågesport och lyssnar mycket på musik. Tonvikten är att alla ska få röra på sig efter förmåga och få komma ut och andas frisk luft, säger Karin Borgström, verksamhetschef.
– Jag brukar säga att vi fått bingo, vi som bor här, säger Molly Ågren som bor på äldreboendet Minerva.
Hon börjar dagarna med att sätta sig upp i sängen och plocka äpplen och päron. Molly Ågren illustrerar rörelsen och Ulla Edström som sitter på andra sidan bordet börjar skratta.
– Jag kan boxas också, känn på mina armar, säger Molly Ågren och spänner sig. Hon berättar att hon kan gå ut vilken tid på dygnet som helst. Molly Ågren är inte rädd för någon tack vare boxningen. Det är hälsocoachen Liberta Mehmedi som lärt Molly Ågren att boxas och plocka frukt-rörelsen.
Seniorerna har precis ätit middag och Ulla Edström och Molly Ågren beger sig ut i den inhägnade trädgården för att spela boule. Personalen hjälper dem att komma till rätta i utemöblerna och ställer undan rullatorerna så det finns plats för att kasta boulekloten. Efter en stund kommer Håkan Hamrelius och Edith Eklund ut för att umgås.
– Det är rena lekstugan här, hojtar Edith Eklund och skrattar. Håkan Hamrelius får in en fullträff på boulen och alla applåderar. Sen är det Edith Eklunds tur, men hon får inte till samma fullträff.
– Den där lilla rackaren är full i fan, säger hon då.
Sedan kastar Ulla Edström, bouleklotet når inte heller riktigt fram, men det tyckte Edith Eklund.
– Det där var bättre, säger hon.
Efter en stunds boulespel ute i blåsvädret är det dags för eftermiddagsfika. Rullatorerna rullas fram till seniorerna och det bär in mot köket.
– Jag tror de är lite äldre än jag, säger Edith Eklund när hennes vänner tar sig fram på rullatorerna.
Personalen skrattar. Edith Eklund är äldst på boendet, hon har fyllt 100 år.
Inne i köket serveras en nybakt sockerkaka med bär och grädde till kaffet. Håkan Hamrelius tittar på kakan och ler. Det är husmor Therese Boman som bakat. Hon skär och lägger upp på tallrikar. Sedan ber Molly
Ågr en om att få läsa upp en dikt. – Jag önskar alla andra det bästa som jag vet. Jag kan ju inte be för dem i all min gudlöshet. Men skulle jag försöka, då tror jag att det kom, låt inte någon finnas till, som ingen tycker om. Om människor är ringa och fattiga – än sen, om bara de blir älskade, åtminstone av en. För rikedom och ära, det låter kanske bra. Men kärlek är i alla fall det enda vi vill ha, säger Molly Ågren. Det är en dikt av Anna Greta Wide. Även om minnet sviker ibland så minns Molly Ågren dikterna hon en gång flitigt läst. Karin Boye är hennes absoluta favorit.
Jag hörde inte ett dugg, men det var duktigt gjort, säger Edith Eklund.
Håkan Hamrelius har fikat klart och är redo för en långpromenad, han går i regel en gång om dagen och tränar med vikter. Han är gammal friidrottare, 100 meter var hans gren. Men alla är inte alltid lika pigga som Håkan Hamrelius och då är utegården en fördel. Dit kan alla gå en stund för lite frisk luft och gården är inhägnad så ingen kan gå vilse.
– Träning och aktivering efter förmåga är viktigt för demenssjuka och för den äldre människan generellt. Aktivering och fysisk aktivitet under dagen skapar lugnare och mer harmoniska kvällar för dem samt höjer livskvaliteten. När en person flyttar in på äldreboende ska livet få fortsätta och inte sluta, säger Karin Borgström.