”Ramstrand vill lägga beslag på Duvslaget”
Det är märkligt att det gamla grishuset har blivit en huvudfråga för herr Ramstrand men nu förstår vi att han helt enkelt vill lägga beslag på huset som kostat Stallbackens Vänner tre miljoner i utgifter att bygga upp – utan kompensation!
Ordförande Magnus Ramstrand (KD) bemöter Stallbackens Vänners synpunkter angående hans beslut att kasta ut oss från vår lokal Duvslaget. Han efterlyser en konstruktiv dialog. Vi kan anta att han själv då kanske vill föra en sådan – i framtiden. För särskilt konstruktivt är det inte att påstå att kommunen äger byggnaden, endast några få år efter att Stallbackens Vänner betalat ut nära tre miljoner för återuppbyggnaden av Duvslaget. En nybyggnation vi inte på något sätt var skyldiga att göra!
Herr Ramstrand tycker också det är fel att vi får in pengar till Sollentunakulturen på den byggnad vi låtit uppföra. Man häpnar!
När vi skriver att det var herr Ramstrand som såg till att vi blev uppsagda så är det ett faktum att uppsägningen verkställdes med delgivningsman flera veckor före kultur- och fritidsnämndens beslut i frågan.
Sedan förmedlar herr Ramstrand intrycket i intervjun att andra föreningar inte kan få låna Duvslaget och ingenting kan vara felaktigare! Konstruktivt – nej! Sanning – nej!
Herr Ramstrand påstår att Stallbackens Vänner ”åtagit sig att hålla fem föreläsningar /termin i Duvslaget” och inte fullföljde detta avtal längre, när sanningen är att sådan överenskommelse inte finns och att föreläsningarna är flyttade för att herr Ramstrand inte ser till att det går att ta sig dit under vinterhalvåret på grund av ishalka och dåligt belysning. Konstruktivt – nej. Sanning – nej.
Ingen i kultur- och fritidsnämnden eller på kansliet vet vad man ska eller vill göra med Duvslaget trots att det i uppsägningen framgår att kommunen ska ha egen verksamhet där och att man vetat i 25 år att avtalet löpte ut 2017.
Eftersom en plan eller idé för kommunverksamheten där saknas helt, så uppfattar många med oss att det viktigaste för herr Ramstrand var att få ut oss från byggnaden för att kunna kommunalisera verksamheten. Oavsett om kommunen måste betala tre eller åtta miljoner till Stallbackens Vänner för det.
Borde det inte funnits tid att diskutera och utreda möjligheter och konsekvenser de senaste fyra åren till exempel med den egna kanslipersonalen? Inom de verksamheter där jag har verkat så brukade vi analysera alternativa möjligheter och konsekvenser av olika handlingsalternativ före beslut i viktiga frågor utan externa konsulter och vi försökte aldrig att orättmätigt berika os spå våra samarbetspartners.
Vi har inte erbjudits någon annan lokal av hr Ramstrand så vi måste tyvärr räkna med att vi varken har lokal eller intäkter (utöver medlemsavgifter) att röra oss med efter den 1/7 2017. Detta medför att stipendier, valborgsmäss o firande, stöd till all annan kultur på Stallbacken nu minskar med cirka 100 000 kronor årligen.
Som (nästan) alla i Sollentuna vet vid det här laget, så behövs ju varenda krona av dessa till kulturen här.
Ska de som jobbar ideellt med kulturen i Sollentuna berika kommunens kassa eller borde kommunen försöka kämpa sig uppåt från plats 278 bland Sveriges kommuner med att öka pengaströmmen åt andra hållet?