DEBUTERAR MED BOK OM LÖPNING I FÄNGELSE
En ung, högutbildad man med fast jobb döms till ett flerårigt fängelsestraff. För att klara livet inne på den slutna anstalten börjar han springa på ett löpband och blir så småningom alltmer seriös i sin löparsatsning. ”Dömd att springa” är namnet på Soll
Författaren Fredrik Svanfeldt och romankaraktären Johan Dahlberg har flera likheter. De är båda högskoleutbildade och satsar, respektive har satsat, seriöst på långdistanslöpning. Den stora skillnaden är dock att författaren Fredrik Svanfeldt aldrig har satt sin fot inne i ett fängelse. Även om många som läser hans debutroman, Dömd att springa, tror det.
– Den frågan får jag av flera: Är det självupplevt? Men det är det inte. Jag har två kompisar som jobbar som kriminalvårdare och det finns mycket information på nätet om hur det är att sitta i fängelse. Så den researchen är jag väldigt nöjd med, säger Fredrik Svanfeldt.
Fredrik Svanfeldts egen bakgrund förklarar varför han ville skriva om en persons löparutveckling. Sollentunabon var själv motionslöpare fram till 37 års ålder och gick sedan med i den framgångsrika klubben Hässelby SK där han började träna med dameliten.
– Min träningsdos ökade trefaldigt och helt plötsligt gick jag ned till precis under 32 minuter på milen, vilket jag aldrig hade trott att jag skulle klara.
Vid 40
års ålder gjorde han en maratontid på 2:25:58 och låg sexa på årsbästalistan i Sverige. Tre år i rad var han bland de 20 bästa på Stockholm maraton. Som bäst kom han på plats 13.
– Mitt mål var aldrig att ta mig till VM, utan jag ville se: Hur bra kan jag bli? Hur snabbt kan jag springa?
Under de här åren var han småbarnsförälder, men det stoppade honom inte från att springa två pass om dagen, varav ett innan frukost.
– Jag blev otroligt mycket bättre som löpare när jag fick barn. Jag tvingades bli mer disciplinerad och då ökade min träningsmängd. Jag insåg att jag har tiden att träna om jag vill.
Fredrik Svanfeldt
hade alltid närt en idé om att skriva. Hans begagnade löpband – som tidigare hade stått på fängelset Hall – inspirerade honom till att berätta om en person som börjar löpträna inne på en anstalt för att må bättre.
– Jag började tänka: Tänk om du sitter i fängelse och får träning som recept på sysselsättning. Du får obegränsat med träning och återhämtning utan att ” besväras” av vänner, familj, li vet. Samtidigt skulle jag vilja beskriva hur det är för en helt vanlig person att vara nykomling i ett fängelse. Kunde jag göra något av det här?
År 2007
började Fredrik Svanfeldt skriva en synopsis, men blev inte nöjd. Våren 2015 tog han upp projektet igen och hade till sommaren 100 punkter över vad som skulle ingå i handlingen. Under sommaren satt han ett par timmar varje dag och gjorde om punkterna till en roman.
– Det tog ganska lång tid. Man måste vara ganska målmedveten. Då är det bra att man är maratonlöpare och väldigt envis.
Att det blev en roman i stället för en faktabok var ganska givet. Även om den innehåller många löpartips.
– Jag ville dela med mig av det jag kan. I stället för en tråkig träningsbok, kan en roman inspirera folk till att börja träna eller att förstå mer av det som de redan är intresserade av. Den kan läsas som en spänningsroman, om man vill förstå fängelselivet, eller om man känner någon som är löpare och vill veta vad som driver en sådan här person. Egentligen är det också en utvecklingsroman, vi får både följa Johans inre och hans yttre, fysiska utveckling.
De stora
förlagen refuserade romanen, men Fredrik Svanfeldt lät Stockholm maratonvinnaren Anders Szalkai och löparlegenden Rune Larsson läsa den. De tyckte båda att den var löpmässigt bra.
Fredrik Svanfeldt anlitade då en professionell lektör, som förutom att ge romanen ett positivt omdöme erbjöd sig att ge ut den på det nystartade bokförlaget Sol. Den släpps i början på maj, lagom till Stockholm maraton som går av stapeln i juni.
– Det känns otroligt kul att äntligen få hålla i boken, sammanfattar han.
Blir det någon uppföljare?
– Den var rolig att skriva, men om jag skriver en ny bok är jag inte så säker på att den skulle handla om löpning igen. Däremot skulle det gå mycket fortare, för nu vet jag hur man gör.