Tegelhagens kolonilotter blir kvar
Tegelhagens koloniförening har kämpat med näbbar och klor för att inte bli tvångsförflyttade från sitt koloniområde. Och nu tycks kampen har gått deras väg – flyttplanerna är i alla fall tillfälligt avstyrda. – I dag har en tung sten lyfts från alla våra
Sollentuna har flera gånger tidigare skrivit om Tegelhagens koloniförening. Kommunen ville bygga en fotbollsplan där deras lotter låg – och erbjöd i stället föreningen ett nytt stycke mark en liten bit bort.
Det fanns dock två problem med flytten. Dels är det inte lätt att flytta en odling med träd, buskar och jord som många ägnat decennier åt att bereda och berika. Dessutom ansåg inte koloniföreningen att den nya marken lämpade sig för odling.
– …dessutom vill de flytta oss till ett område med sumpmark, ute i skogen. Där är det fullt av myggor och mördarsniglar. Här har vi arbetat jätteaktivt för att få bort mördarsniglarna men det kommer inte att gå därute. Hur ska vi kunna odla där? Det frågade
sig Samantha Rosi, som då var sekreterare i föreningen, i ett tidigare nummer av tidningen.
Men nu kommer alltså kommunen med glädjebe- sked för föreningen: flytten är, i alla fall tillfälligt, inställd.
– Vi har beslutat att se över en alternativ plats för byggnationen av en 11-mannaplan. Denna plats är Helenelund 7:5 som är belägen invid Pfeizerhuset i Silverdal. I och med detta är det i dagsläget inte aktuellt att flytta kolonilotterna.
Det säger Moa Rasmusson (L), ordförande i trafikoch fastighetsnämnden. Hur mycket påverkade föreningens protester ert beslut?
– Vi lyssnar såklart på alla inkomna synpunkter. Dessutom vill vi få till stånd en fotbollsplan så snart det går och en flytt skulle ta tid. Dock vill jag markera att koloniområdet inte är helt uteslutet, det beror på vad utredningen om den nya platsen visar på, fortsätter Moa Rasmusson.
Koloniföreningens ordförande Pejman Kashani är glad över beskedet:
– Kampen som vi ”små människor” förde mot mäktiga politiker bevisar att allt är möjligt, bara viljan är tillräckligt stark och om ett bra samarbete finns bland oss människor. Trots två stora hjärnoperationer under år 2016 och 2017 slutade jag aldrig att kämpa för rättvisa. Även Samantha
Rosi är nöjd: – Som före detta sekreterare i styrelsen och medlem i ”Arbetsgruppen mot flytt” var jag med från dag ett och kämpade av hela mitt hjärta för att rädda våra kolonilotter. I dag har en tung sten lyfts från alla våra medlemmars hjärtan och det är ett glädjebesked som många inte trodde var möjligt att få.