SATSNINGEN DET SURRAS OM
– Det är behjärtansvärt och det är roligt. Kyrkogårds föreståndare Wilhelm Landréus berättar om de nya bikupor som numera står uppställda på Silverdals griftegård. Bina ska hjälpa till att öka och bevara den biologiska mångfalden, genom att flyga runt oc
Två bisamhällen med 20 000 bin vardera anlände till Silverdal för ett par veckor sedan. Bina, som ska pollinera växter och så småningom leverera honung för försäljning, huserar i två kupor vid infarten till krematoriet.
– Vi har ställt dem lite avsides. Kanske finns det de som är lite rädda för bin, och så vill vi undvika att de blir vandaliserade.
Det berättar Wilhelm Landréus när Vi i Sollentuna träffar honom på griftegården. Han tycker att det är väldigt roligt med det nya projektet.
– Det här är en del av vårt miljöarbete. De vilda polli- nerarna blir ju färre och färre, säger han och fortsätter:
– Dessutom är det väldigt kul. Jag tycker att bin är otroligt fascinerande. Jag förstår nästan inte varför inte alla intresserar sig för bin.
Wilhelm Landréus ställer ifrån sig kaffekoppen för att kunna gestikulera och rita. Han berättar att bina är sociala insekter, som fördelar och roterar arbetsuppgifter. Som kommunicerar genom avancerade danser för att förklara var det finns mat. Och som övervintrar inne i kupan genom att kura ihop sig till ett stort klot, där de turas om att vara innerst i klotet för att hålla värmen.
Det märks att det här inte bara är arbete för honom.
– Jag är intresserad; har gått lite kurser tidigare. Jag hoppas att vi så småningom kan ta över driften av kuporna själva. Just nu hyr vi in både kupor och skötsel av ett företag, berättar han.
Men det här är inte det enda som kyrkan gör för de vilda pollinerarna. På kyrkogården finns det även så kallade solitärbin som inte bor i kupor. Bland annat av den rödlistade – hotade – arten svartpälsbin.
– Vi har satt upp holkar åt dem. Vi kommer också att blottlägga sand för att gynna dem som vill bo där, och även släppa upp lite gräsytor som vi inte klipper så ofta, så att det hinner komma upp blommor. Vi lämnar också döda träd på vissa platser, så att bina kan ha dem som boplatser.
Han poängterar samtidigt att ingen behöver vara rädd för bina.
– Det är inte så många bin; man kommer inte märka av att det är fler än vanligt på kyrkogården. Dessutom sticker bin väldigt ogärna människor – de dör nämligen då. Och de dras inte till söta drycker eller sådant.
– Det är inte så många som känner till bina än. Men hittills har alla varit positiva, avslutar han.
Bin sticker ogärna människor. De dör nämligen då.