Prisad metod fokuserar på barnen
En förskollärare i Sollentuna har precis tilldelats ett stipendium för sin metod att få alla barn att känna sig sedda. Nu ska hon använda stipendiepengarna för att skriva en bok om metoden. – Vi har sett så många stjärnögon tändas av det här arbetssättet,
Metoden, som precis har tilldelats Lärarförbundets UllaBritta Bruuns stipendium på 30 000 kronor, går ut på att låta förskolebarn i de äldre åldersgrupperna undervisa sina kamrater i något ämne som de väljer själva. Det ger barnen inflytande och låter dem pröva på att vara ledare.
– För fyraåringarna kan det handla om att dansa som Michael Jackson. Eller att lära sig om brandkåren genom att bygga en brandbil av kuddarna i kuddrummet, berättar Elisabeth Wiersma Larsson och fortsätter:
– Men bland femåringarna är det ofta mer komplexa teman. Marsvin, till exempel. Då får alla göra marsvin av strumpor, samtidigt som de lär sig hur man sköter marsvin. Eller så kan det till exempel handla om något land; då får alla rita flaggor samtidigt som de lär sig om det landet. Vi har haft över 200 teman och inget är det andra likt. Det är ovanligt att förskolebarn på detta sätt ensamma får ta ansvar för olika teman. Det är vanligare att barnen jobbar i grupp. Men Elisabeth Wiersma Larsson tycker att det är värdefullt för barnen att få göra det här själva, utifrån egna intressen.
– Vi har sett så många barn som brukar vara tysta och blyga, och som växer enormt mycket i det här sammanhanget. De känner att ”nu lyssnar alla på mig”. Plötsligt ändras hela deras kroppshållning, och deras ton på rösten.
Hon säger att metoden även har andra fördelar.
– Vi lär oss jättemycket av att observera hur barn lär barn. Dessutom blir föräldrarna involverade, och får bland annat se allt vad barnen har skapat inom olika teman. Metoden är inte bara Elisabeth Wiersma Larssons, utan används på hela avdelningen Nyckelpigan. Nu vill arbetslaget sprida sina idéer med hjälp av en bok. Och då steg Elisabeth Wiersma Larsson fram.
– Jag är van att skriva och har tid att skriva en bok på fritiden. Så det är därför mitt namn står på stipendiet. Men det handlar inte om mig eller om arbetslaget, utan om metoden.
Hon hoppas att metoden ska få fäste även utanför förskolans värld. Att det ska bli som en röd tråd som går från förskolan upp till för- skoleklass och gärna upp i skolan också.
– Jag är jätteglad för stipendiet. Nu har vi möjlighet att sprida den här metoden. Och goda idéer ska ju spridas, avslutar hon.