Luciatåg utan köphets

Jag hade tänkt skriva en krönika om hur givande det är att ge, men det känns så klyschigt och vänster. Så jag skriver i stället en krönika om något helt annat. Om en idé som jag kom på i förmiddags, när jag satt och njöt av lussebullar, pepparkakor och luciatåg. En tes, som jag nu noggrant skall pröva. Tesen lyder: Luciatåg kommer att bli vår mest långlivade tradition här i Sverige. Varför? Jo, för att den fortfarande inte har kommersialiserats. Debatterats i evinnerliga tider i media, ja. Men inte kommersialiserats och fått ett förvrängt syfte. Lucia är fortfarande samma vita särkar, röda band, glitter, ljus och stjärnor. Ibland med inslag av tomtar och pepparkaksgubbar. Men värre än så blir det inte. Vi ska inte hysteriskt köpa godis eller presenter som under påsken, Halloween (japp, den traditionen har kommit för att stanna) och jul. Vi har inga enorma förväntningar på att det här ska bli vårt livs bästa lucia, som vi har på midsommar, julafton och nyårsafton. Nej, det är bara en dag när man kan sitta i ett mörkt rum och njuta av tända ljus och luciasånger. Det är inte mer komplicerat än så.

Mörkret är gratis. Ett ljus kostar på sin höjd en tia och luciakonserter sänds alltid på radion från olika kyrkor. Allt utöver det är bara bonus.

Åh vad jag gillar lucia. Så enkelt, opretentiöst och fridfullt. Och det här blev ju inte alls en klyschig vänsterkrönika.