Hemligheten med julen

Nu är det jul igen – om nu någon mot förmodan har missat det.

Vägen dit har varit kantad av adventskalendern på tv, tända ljus, luciatåg, önskelistor, julbord. Och stress. Många klagar på stressen. Men jag tror faktiskt att de innerst inne njuter. Till jul ska det vara stressigt. För 100 år sedan stressade man också inför julen.

Allt ska vara precis som vanligt. Det är liksom finessen med julen.

Inte vet jag om företagen bjöd sina anställda på julfest för 100 år sedan, men under hela mitt yrkesverksamma liv har det varit en regel.

Nåde det företag som inte bjuder på julbord och gratis drycker. Förfallna fakturor? Det går alltid att fixa. Men ställer man in julfesten, ja, då är företaget verkligen på fallrepet. Lika bra att låta allt vara som vanligt med andra ord. En journalistkollega på en morgontidning funderade för några veckor sedan över varför han älskar julen, trots att det egentligen bara är en evig upprepning. ”Same procedure as last year, same procedure as every year”, ni vet.

Kollegan landade i att det är just upprepningen som är hela hemligheten. Vi behöver stabila traditioner i en värld som rusar fram i expressfart och där det vi lärde oss förra året redan är färdigt för ett tekniskt museum. Jag tror han har rätt. Tomten ska ha vitt skägg och Kalle Anka ska börja prick klockan 15 på julafton. 3 736 000 personer tittade förra året.

Till jul ska det vara stressigt. För 100 år sedan stressade man också inför julen.