ROSIE HAR LEVT SOM HÄXA I 30 ÅR
Rosie Björkman kom ut som häxa för 30 år sedan. De senaste 20 åren har hon tillbringat i vattentornet på Blåkulla där hennes häxklubb möts regelbundet.
Hon tvekar inte att kalla sig häxa. Men Rosie Björkman kokar varken grodsoppa eller äter små barn.
Den häxa som tar emot i det gamla vattentornet i Hagalund, eller Blåkulla som stadsdelen också kallas, är tvärtom en vänlig 61-årig kvinna som talar sig varm om miljö och feminism.
– Att vara häxa handlar om andlighet och att lyssna inåt. Det är helt enkelt ett annat sätt att se på verkligheten, säger hon.
Sedan drygt 20 år tillbaka hyr hon det gamla vattentornet i Hagalund av Solna stad. Där träffas häxklubben med jämna mellanrum.
– När jag ringde en tjänsteman och sa att jag var häxa och ville hyra tornet i Blåkulla gapskrattade han i flera minuter.
Sover i vanlig lägenhet
Året var 1999 och häxan Rosie Björkman sitter fortfarande kvar i sitt torn – men hon sover i en alldeles vanlig lägenhet i Råsunda.
– Folk blir kanske besvikna när de inser att vi inte vältrar oss i droger och orgier. Vi häxor vill levandegöra fornnordisk kultur och synkronisera livet med naturens cykler. Magi är inget annat än läran om energier.
För Rosie Björkman handlar det om att levandegöra ett ursprung, hon talar om ”andlig feminism”.
– Den kvinnliga kroppen är helig. Så var det en gång i tiden. Men så inträffade ett paradigmskifte. Modergudinnan ersattes av en manlig gud. Patriarkatet segrade och starka kvinnor blev farliga. Det låg i segrarnas intresse att utmåla starka kvinnor som elaka häxor. Den som inte böjde på nacken blev av med livet.
Rosie Björkman är stolt över att vara häxa. Hon har skrivit flera böcker och håller föredrag i akademiska församlingar. Intresset för häxor och andlighet är större än på många år.
– Jag tänkte pensionera mig som häxa för 20 år sedan. Men det gick inte. Att vara häxa är ett livsval. Har man en gång tagit upp en sköld så får man bära den.
30 år som öppen häxa
Det har gått drygt 30 år sedan Rosie Björkman för första gången trädde fram som häxa i en veckotidning.
– Ibland kan det bli lite tröttsamt att vara häxa. När jag träffar personer på restaurang brukar jag presentera mig som busschaufför. Det är helt ointressant och man slipper alla konstiga frågor.
Häxan i tornet behöver knappast känna sig ensam. Hennes egen häxklubb Jolandas Vänner har 82 stödmedlemmar och träffas i tornet varje måndag. På sociala medier vimlar det av magi, troll och häxklubbar.
– I dag finns det gott om glada, positiva häxor överallt och i alla åldrar, säger Rosie Björkman och ler vänligt.