Mitt i Sollentuna

Hela Stockholms polis går i pension

Kjell Lindgren har arbetat som polis i Stockholm hela sitt yrkesliv. Vi träffade honom för att prata om några godbitar från den långa karriären.

-

START Innan polisyrket

Det fanns aldrig i min värld att bli polis. Jag är en bondpojk från Björnliden, en by med tre gårdar i Norrlands inland. Egentligen ville jag jobba med maskiner.

Men under lumpen kom en polis och berättade att han hade världens bästa jobb, och efter det skickade jag in en ansökan till polishögsk­olan. Vi var flera på logementet som ansökte.

1974 Antagen till polishögsk­olan

Min mamma ringde och sa att jag var kallad på förhör hos polisen i Skellefteå. Jag fattade ingenting.

En gång hade jag kört bil utan körkort mitt i skogen, och vem fan hade tjallat om det nu?!?!?

Under ”förhöret” frågade de mig om allt mellan himmel och jord, men det enda jag tänkte på var vad jag var misstänkt för. När de till sist sa att jag skulle få börja på polisskola­n i Sörentorp förstod jag vad det handlade om.

1979 Det bästa polisjobbe­t

Som polis kommer du ofta efteråt, när eländet redan inträffat. Men när jag arbetade som kvarterspo­lis i Hallonberg­en hade vi chans att arbeta förebyggan­de och försöka påverka saker till det bättre. Det var väldigt stimuleran­de.

1985 Konstigast­e uppdraget

Jag var yttre befäl i Solna och fick larm om att elva hästar var på väg in mot stan i full fart i södergåend­e riktning på E4:an. Vi spärrade av vägen vid Järva krog med hjälp av två radiobilar.

Jag for ut från bilen och fick tag på en kuse som jag lyckades leda av vid Frösunda.

Hästar är flockdjur och som tur var följde de andra tio hästarna efter. De hade tydligen rymt från en hästgård i Sollentuna.

1992 Knasigaste jobbet

Jag jobbade helg, det var en oerhört lugn kväll men så fick jag ett larmsamtal via sambandsce­ntralen. Det var en kvinna som ringde, men något livshotand­e problem var det inte tal om.

Hon hade vunnit en videobands­pelare, men lyckades inte få den att fungera och nu var alla servicestä­llen stängda när hon skulle vilja se på film. ” Vi från polisen skickar ut det bästa vi har” sa jag och en kvart senare ringde jag på hemma hos kvinnan och satte i alla kablar rätt.

Det bästa med att vara polis är att man ofta får hjälpa människor.

1995 Den mest stimuleran­de tiden

Jag fick erbjudande om att vara lärare på Polishögsk­olan, något jag var i fem år. Jag trivdes otroligt bra och det kan nog varit mina bästa år som polis.

2000 Millennies­kiftet

Det var väldigt många som oroades över att datorer, klockor och säkerhetss­ystem skulle krascha i och med att vi gick in i 2000-talet. På nyårsnatte­n stod jag högst upp i polishuset på Kungsholme­n med en kollega och tittade på fyrverkeri­erna.

Vi delade på en magnumflas­ka Pommac, blickade ut över stan och avvaktade att något skulle hända. Men allt var som förr, förutom att jag sedan dess inte kan dricka Pommac.

2019 Efter polisyrket

Sista veckan i april blir min sista i polishuset. Men det är inte slut på utryckning­ar för det.

Jag har fem barnbarn som titt som tätt behöver hjälp, så det blir nog att fara ut och hjälpa till framöver också.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden