”Piska och morot! Budskapet blir tydligt: Vi måste ställa om till fossilfritt!”
Det har väl knappast undgått någon hur illa de äldre och sköraste har tagits omhand under coronapandemin. Liksom i övriga delar av landet har vi misslyckats med att skydda våra äldre.
Mitt i allt detta står vi i Sollentuna i begrepp att renovera kommunhuset i Tureberg. Det kommer att bli dyrt, någonstans mellan 500 och 700 miljoner kronor om vi ”bara” skulle renovera och flytta tillbaka från vår tillfälliga hemvist i The Factory i Häggvik.
Ett alternativ till detta som har diskuterats är att förvärva The Factory till ett pris som ligger strax under 400 miljoner kronor och slutligen alternativet att fortsätta att hyra lokalerna - som vi redan sitter i – med option på att vid en senare tidpunkt förvärva hela fastigheten. Sistnämnda alternativ skulle ge störst rådrum över hur de ekonomiska förutsättningarna i kommunen kommer att utvecklas (arbetslöshet, konkurser, skattekraft m m).*)
En sak är säker. Osäkerheten har aldrig varit så stor som nu. Det är mot den bakgrunden det finns anledning att vara extra försiktig.
Jag tror att flertalet av kommunens invånare skulle värdesätta att vi prioriterade en resurs-förstärkning av vård- och omsorgsverksamheterna framför att investera tungt i byggnader och kontorslokaler. På kort sikt för att komma till rätta med de brister som kommit i dagen under coronapandemin. På längre sikt därför att antalet äldre över 80 år inom ett fåtal år kommer att ha ökat med 50 procent, vilket gör det extra angeläget att frigöra resurser för att kunna parera även detta.
Slutsatsen av ovanstående scenarion är att vi bör agera på ett sätt som gör det möjligt att på bästa sätt ta hand om sjuka och gamla i Sollentuna under de närmaste tio åren.
*) Det återstår några beräkningar avseende alternativanvändning av Turebergshuset. En sådan avseende konvertering till hyreslägenheter indikerar ett värde på fastigheten på cirka 200 miljoner kronor.