Christer har bara sju kilometer från ladugården till Sergels torg
73-åringen om framtiden: ”Jag fortsätter så länge jag tycker det är kul”.
Inte många kan förlösa en kalv på sin bondgård under förmiddagen och sen ta cykeln in till plattan på eftermiddagen. Men Christer Bergquist på Ekeby gård i Danderyd kan, om han vill.
Med sin röda traktor fyller Christer Bergquist en foderhäck med en smaskig höbal på 700 kilo.
Det är höst och kylan har börjat komma krypande. Såhär i oktober har nyligen kossorna på Ekeby gård fått lämna betet och flyttat in i vinterladan.
Christer har på sig en brun mössa – som han berättar att frun Maja inte är så förtjust i – och arbetskläder. Han drar i höet och alla hans 27 Charolais-kor kommer nyfiket fram och bökar lite.
I bakgrunden syns röda linjens östra slutstation, Mörby centrum.
– Det är sex eller sju kilometer in till Sergels torg. När folk utifrån kommer hit och man berättar att Ekeby gård ligger här och så nära stan så ramlar de nästan av stolen.
Sedan 1962 har familjen Bergquist arrenderat fastigheten Ekeby gård av Danderyds kommun. Då var det en annan tid. Djursholms stad var fortfarande en egen kommun och inte förrän två decennier senare skulle grannen Danderyds gymnasium flytta in.
Gården står på två ben
I mitten på 70-talet började Christer jobba heltid som bonde på gården.
– Då var det inte lika fint att vara bonde, och kanske inte något man kallade sig lika ofta. Men nu är jag noga med att säga att jag är bonde.
Gården står stadigt på två ben.
Det ena benet är häststallet, som hans fru Maja basar över. Det andra är korna. Under året har gården fått 13 kalvar som ska säljas vidare till andra gårdar för uppfödning.
– Framtiden känns säkrare idag, bland annat eftersom alla tänker hållbart och på miljön. Det gör också att många uppskattar en gård som den här, säger han.
Ännu finns det inga planer på att lägga hötjugan på hyllan, berättar 73-åringen.
– Jag håller på så länge jag tycker det är kul.
– När jag får den frågan brukar jag säga att jag funderar på att gå ner till sexdagarsvecka, säger han och skrattar.
Det är sex eller sju kilometer in till Sergels torg.
Korna gick mot stan
Under åren har det skapats många minnen på gården. För tre år sedan fick Christer Bergquist rädda en av kossorna, ”Gulan”, som hade fötts utomhus – i otakt med de andra kalvarna.
– Jag hittade henne här ute i snöblasket och skiten. Men det gick bra ändå, vi tog in henne i ladan. Eftersom hon kom så fel fick hon stanna på gården.
En annan gång på 70-talet hade korna rymt till Mörby centrum.
På 80-talet, så hittade Christer hela flocken ute på
Rinkebyvägen – på väg in mot stan.
– Då bodde jag en bit härifrån men kände ändå att det var något som inte riktigt var rätt.
– Jag mötte hela skocken på Rinkebyvägen. En grind hade lämnats öppen. Det var lite läskigt men gick också bra.
Är det annorlunda att driva den här gården, än en ute på landet?
– Det är klart. Här är det inte lika mycket bondgårderi, så att säga. Men jag skulle inte vilja flytta ut på landet.
Det märks att staden kommer allt närmare, berättar han.
– Ja, över tid så har det blivit successivt. Men det känns okej. Gården kommer finnas kvar och det känns tryggt.