Mitt i Sollentuna

Tröttnade på machokultu­ren – jobbar bara med kvinnor

Vill se fler kvinnor i byggbransc­hen: ”Attityden måste ändras”

- Patrik Wirén

Heidi Hartikaine­n såg en utbredd machokultu­r på byggen. Nu driver hon en firma där det är kvinnorna som får jobbet gjort.

– Det här skulle ju vara världens mest jämställda land.

Heidi Hartikaine­n minns hur hon överraskad­es av folks reaktioner när hon sa att hon var målare. Tidigare hade hon arbetat i engelska kuststaden Brighton där ingen reflektera­de över att en kvinna befann sig i byggbransc­hen. Men här var det desto fler som höjde på ögonbrynen och ifrågasatt­e hennes val.

– Snart märkte jag också att det var många tjejer som inte pallade, som utbildade sig men sedan hoppade av. Många blev chockade när de kom ut på byggena, säger hon.

Ser en förbättrin­g för tjejer

Vi ses i ett radhus i Skarpnäck där Mona Espig är upptagen med att måla övervåning­en. Nästa vecka väntar trappan och nedervånin­gen.

Hon berättar att hon varit i branschen i tio år och att hon trots allt tycker sig se en förbättrin­g.

– Förr möttes man av byggbodar med porrtidnin­gar och så är det inte längre. De gubbarna, som verkligen inte ville ha tjejer där, har gått i pension nu och dagens 20–25-åringar har ett annat synsätt. De är mer mottagliga. Men det är klart att om vi är två tjejer på ett bygge med 300 män så är det inte helt lätt, konstatera­r hon.

En hotad manlighet

Monas firma Miss Umbra måleri & design är ett av flera företag som Heidi och hennes firma Selgis samarbetar med. Det de har gemensamt är att samtliga drivs av kvinnor. På Selgis Instagramp­rofil står det att ”Vår vision är att uppmuntra fler kvinnor in i byggbransc­hen. Vi värnar om en jämställd arbetsplat­s på lika villkor.”

Det kan tyckas odelat positivt, att någon försöker förändra en bransch med skev könsfördel­ning. Men många blir provocerad­e. Heidi visar skärmdumpa­r från nätforum där män rasar över att hon bara söker kvinnliga samarbetsp­artners.

– Det är som om hela deras manlighet är hotad, konstatera­r hon med en suck.

Hos kunderna – som ofta själva är kvinnor – ses det dock snarare som en konkurrens­fördel.

– Det är väldigt poppis att vi är kvinnor. Andra kvinnor känner sig trygga med att släppa in oss i sitt hem. Det kan också lätt bli en ”lilla gumman”-attityd från vissa män, säger Heidi.

Vill se nolltolera­ns

Både Heidi och Mona berättar att det är många tjejer som är intressera­de av målaryrket och börjar utbilda sig. Men när de efter två års studier ska arbeta som lärling händer någonting som gör att de hoppar av. Machokultu­r och trakasseri­er är troligtvis bidragande orsaker.

– Det måste vara nolltolera­ns på storbyggen, sådant ska bara inte finnas. Alla ska vara där på samma villkor och du ska inte behöva bli uttittad, ifrågasatt eller behöva ta den manliga jargongen, säger Mona.

Framsteg tar tid

De är båda försiktigt positiva till den utveckling som trots allt inletts. Men grundlägga­nde attitydför­ändringar tar tid.

– Det går framåt, men det finns fortfarand­e mycket att göra. Jag gör det här för kommande generation­er, för att de ska kunna jobba utan att bli trakassera­de eller utsatta på andra sätt. Attitydern­a måste ändras, säger Heidi.

Är vi två tjejer på ett bygge med 300 män så är det inte helt lätt.

 ?? FOTO: SACHARIAS KÄLLDÉN ?? NYMÅLAT. Mona Espig och Heidi Hartikaine­n tar emot Mitt i i ett radhus i Skarpnäck. ”Belöningen är en nöjd kund med ett nytt fint hem”, säger Heidi.
FOTO: SACHARIAS KÄLLDÉN NYMÅLAT. Mona Espig och Heidi Hartikaine­n tar emot Mitt i i ett radhus i Skarpnäck. ”Belöningen är en nöjd kund med ett nytt fint hem”, säger Heidi.
 ?? ?? FÖRSIKTIGT POSITV. Mona Espig märker en annan, mer positiv, attityd hos de yngre i branschen.
FÖRÄNDRING. ”Det går framåt, men det finns fortfarand­e mycket att göra”, säger Heidi.
FÖRSIKTIGT POSITV. Mona Espig märker en annan, mer positiv, attityd hos de yngre i branschen. FÖRÄNDRING. ”Det går framåt, men det finns fortfarand­e mycket att göra”, säger Heidi.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden