Styrbjörn, 87 år, rider än
För drygt 40 år sedan hoppade Styrbjörn Amberg på en nybörjarkurs för vuxna som ville lära sig att rida. I dag är han 87 år och missar sällan en ridlektion.
Det är en sen augustikväll på Hufvudsta ridskola. Mörkret sänker sig över de vackra byggnaderna vid strandpromenaden.
Det är dags för ännu en ridlektion. Inne i stallet sadlar 87–årige Styrbjörn Amberg det 18–åriga stoet Betty.
– Ridningen är det viktigaste jag har, säger han och försöker få Betty att samarbeta
Man skulle kunna tro att han är en inbiten hästälskare sedan barnsben. Men icke.
Någon speciell relation till hästar hade han i alla fall inte när en släkting hörde av sig i början på 1970–talet.
– Hufvudsta ridklubb skulle starta en nybörjarkurs för vuxna. En bror till min svärmor var ordförande i klubben. Jag blev i princip beordrad att anmäla mig för att fylla ut gruppen. ”Nu får du ställa upp”, sa man och sedan dess har det bara rulllat på.
– Och jag kan knappast säga att det var kärlek vid första ögonkastet mellan mig och hästarna. De övriga i gruppen försvann en efter en. Men Styrbjörn Amberg blev kvar. Två kvällar i veckan tar han tunnelbana och buss från hemmet på Södermalm till stallet i Hufvudsta ridklubb.
– För mig är det både nöje och motion. Jag har en bra pension så ekonomiskt är det inga problem. Styrbjörn berättar om bakdelsvändningar, framdelsvändningar och skänkelvikningar.
– Själva ridningen är inget problem. Man når en viss nivå och sedan blir man kvar där. Däremot kan det vara lite jobbigt att få fart på hästen. Utmaningen är att få hästen att samspela.
Under drygt 40 år har han sett ryttare komma och gå.
– Många yngre skaffar sig vänner här. Men egentligen är ridning en ganska ensam sport. Man har sin häst att hålla sig till. Det är allt som räknas. Och det är det enda som jag bryr mig om. Nu har han ridit Betty i ett och ett halvt år. Egentligen är hon en ponny men det är inte mycket som skiljer Betty från de större hästarna i volten.
– Jag tilldelades Betty och har inte fått någon motivering. Jag gör bara som jag blir tillsagd. Kanske tänkte man att en ponny har lägre fallhöjd. Ridskolan vill ju inte ha en skadad elev, säger Styrbjörn och ler.