ALIREZAS DRÖM BLEV VERKLIGHET
I förra veckan pågick stora förberedelser på ungdomsgården Black Sheep i Solna. Musik strömmade ut genom högtalarna, golv skrubbades, snacks och dricka förbereddes. På väggarna fladdrade stora lappar med bokstäver på, som tillsammans bildade ett namn: Alireza Najafi. Den unge skulptören, född 1999 i Afghanistan, skulle snart ha sin allra första utställning.
Det är en extra varm torsdag, till och med för att vara i maj. Alireza kommer leendes in genom dörrarna till Black Sheep. Om bara några timmar ska han för första gången någonsin skulptera live inför publik.
– Jag är lite nervös, men det ska mest bara bli roligt, säger han.
Alireza är dock allt annat än nybörjare inom skulptering. När han var sju år flydde han tillsammans med sin mamma från hemlandet Afghanistan till Iran. Vid elva års ålder var han tvungen att sluta i skolan och börja jobba i stället.
– Mamma blev sjuk, så jag var tvungen att arbeta för att tjäna pengar så att vi skulle kunna ha råd med hennes medicin. I Iran är mediciner jättedyra, det är inte som i Sverige.
Alireza började då som lärling hos Reza Safari, en känd iransk skulptör. Under flera år var han hos Reza dagligen och lärde sig skulptera med betong. När Reza sedan flyttade fick Alireza en egen ateljé i en av grannarnas källare, där han fortsatte sitt skapande. Utanför fanns en öken, dit han brukade gå för att hämta sand som han använde för att blanda egen betong.
När Alireza var 15 år dog hans mamma av sin sjukdom. Alireza blev ensam kvar i Iran i åtta månader, innan han fick möjlighet att ta sig därifrån.
– Jag hade ingenting kvar när min mamma dog, inget alls. En familj som hade tre barn erbjöd mig att följa med dem på deras flykt från Iran och betala för mig, i utbyte mot att jag hjälpte till att ta hand om barnen under tiden. Alireza såg det som sin chans att komma bort.
– Vi åkte bil, båt, buss, tåg, allt. Det var jobbigt, men människor vi träffade på vägen var ofta väldigt snälla och gav oss mat. Men sedan, i Kroatien, tappade jag bort familjen jag reste
Jag älskar Sverige, här kan alla göra vad de vill och bli vad de vill.
med. Jag vet inte vad som hände med dem.
Det tog sammanlagt två månader för Alireza att komma till Sverige. Nu har han varit här i två år och bor hos en familj i Upplands Väsby. Han går i skolan för att lära sig språket ordentligt och dessutom jobbar han på ett gym en gång i veckan, vilket gör att han får möjlighet att träna där gratis. Den största delen av sin tid tillbringar Alireza dock på Black Sheep, där han har fått möjlighet att ha sin alldeles egna ateljé.
– Jag trivs bra här, mitt liv är i Sverige nu, säger han samtidigt som tre killar i samma ålder går förbi och vänskapligt dunkar honom i ryggen, medan de glatt ropar hans namn.
– Jag har mina vänner här, de är som min familj, tillägger han.
Inför kvällens liveshow har han bestämt sig för att skapa en zombie.
– Jag tror att zombies uppskattas av de som kommer och tittar, folk i min ålder. Dessutom älskar jag zombiefilmer, säger han och skrattar.
– Jag älskar Sverige, för att här kan alla göra vad de vill och bli vad de vill, det är fantastiskt. I Iran var det inte så. Jag är väldigt tacksam för att få vara här och hålla på med det jag vill göra, att skulptera.
Framtidsplanerna har Alireza redan säkrade.
– Jag ska bli en stor skulptör, såklart.