Livet på bänkarna kartlagt
Många Solnabor brukar kasta en ilsken blick eller bara stirra rakt fram när de går förbi. Nu är missbrukarna i Solna kartlagda.
Johan, Kalle och Peter sitter på en bänk en bit upp i Slaktarbacken. Systembolaget har precis öppnat och det är dags för dagens första öl:
– Jaså, vi är kartlagda. Det hade vi inte en aning om, säger Peter.
– Men socialarbetarna brukar dyka upp här några gånger i veckan. De är schyssta, de lyssnar. Man kan prata med dem.
Det var under april månad som socialarbetare i Solna genomförde en muntlig kartläggning av de personer som vistas ute och har olika typer av missbruksproblem.
– Det var viktigt för oss att få grepp om vilken typ av personer som rör sig i de här miljöerna. Vilka problem har de? Når vi ut, finns det något vi kan göra bättre? Det visade sig att nästan alla hade någon typ av insatser. Det känns bra, säger socialnämndens ordförande Arion Chryssafis (M). Totalt kartlades 51 personer som vistades ute. Cirka 35 personer höll till kring Solna centrum. Ytterliga ett tiotal vistades vid Huvudsta centrum. Flertalet hade rum på bostadshotellet i närheten. Sex personer rörde sig i Solna centrum men var inte föremål för några insatser och var kanske inte heller i behov av det, skriver utredarna.
Väldigt få kvinnor och ungdomar fanns bland de personer som kartlades.
– Ungdomarna söker sig till andra miljöer, in mot city, säger Arion Chryssafis.
Solnas ambition är att personer med missbruksproblem i första hand ska få hjälp inom öppenvården i hemkommunen. Det har visat sig vara en framgångsrik väg.
Samtidigt som antalet dygnsplaceringar sjönk från 12 675 till 4 765 mellan 2012 och 2015 minskade återfallen. Drygt 80 procent var 2015 inte aktuella för nya insatser efter ett år. Tre år tidi- gare låg siffran på cirka 65 procent.
– Att vårdas på hemmaplan är bäst för alla. Man ska lämna missbruket på den plats där man bor, säger Arion Chryssafis. Solna erbjuder bland annat sociala kontrakt, olika typer av sysselsättning och öppenvård på exempelvis beroendecentrum.
Kalle går på beroendecentrum.
– Jag vill kolla levern. Den är inte så bra.
Även Peter har kontakt med socialförvaltningen och har fått hjälp på olika sätt. Både Peter och Kalle har egna lägenheter.
– Vi är inga luffare. Vi är bara vanliga fyllgubbar som ingen behöver vara rädd för, säger Kalle.
Några gånger i veckan dyker socialförvaltningens fältarbetare upp och kollar läget.
– De är bra människor. De fattar vad vi pratar om. Ibland kör de in någon till tillnyktringsenheten på S:t Göran, säger Peter.
På eftermiddagarna brukar polisen ta en sväng upp i Slaktarbacken.
– Då gömmer vi ölen. Annars häller polisen ut den. I förra veckan var det en kille som fick 500 kronor i böter precis när han tog sista klunken, berättar Kalle.
– Det vore bättre om polisen var här på kvällarna när det dyker upp ungdomsgäng. Då är det lite läskigt i Slaktarbacken.
På parkvägen sitter Johan. Han är inte skriven i Solna utan kommer från en söderförort. Natten har han tillbringat på tillnyktringsenheten på S:t Görans sjukhus.
– Polisen körde mig dit i går kväll så i natt sov jag faktiskt i en säng. Men egentligen bor jag ingenstans. Jag brukar sova i tunnelbanan.
Vi är bara vanliga fyllgubbar som ingen behöver vara rädd för.