Byggande ett nödvändigt gott
Att det sker en snabb befolkningsökning i Stockholmsregionen som behöver mötas med ökat bostadsbyggande har nog inte gått någon förbi. En del försöker stoppa utvecklingen och tycker det får räcka nu. Utan insikt om att stagnation snabbt följs av nedgång. Andra inser värdet av tillväxten, men ser byggandet som ett nödvändigt ont. Min utgångspunkt är den omvända – byggandet är ett nödvändigt gott som ger oss fantastiska möjligheter att utveckla vår stad till allas fromma. En viktig aspekt i stadsplaneringen är att man inte får stirra sig blind just på bostadsbyggande. En ökad befolkning kräver också fler arbetsplatser. En enkel tumregel är att ungefär hälften mellan 0 och 100 år jobbar. En del av dessa arbeten tillkommer i den ytterligare service – offentlig och privat – som de nya invånarna efterfrågar och som det behövs lokaler för.
Oavsett om det gäller nya områden eller kompletteringsbebyggelse behöver detta beaktas. Rätt utfört leder det till att befintliga invånare inte upplever att de nya invånarna medför ökad trängsel och konkurrens om olika typer av service utan att resultatet blir ett breddat utbud med högre kvalitet. Det är i växande städer det mest spännande finns och det är en av orsakerna till deras tillväxt. En god cirkel! En annan viktig aspekt är att varje nytt projekt ska göra stadsmiljön bättre – inte sämre. Genom att läka ihop stadsdelar, överbrygga barriärer, öka trygg- heten, förbättra för gående och cyklande, tillföra mer grönyta med mera.
Felfinnare har sällan problem att i efterhand peka på någon brist där en eller annan av de höga ambitionerna ovan inte förverkligats. Ett mer konstruktivt sätt att angripa saken är att delta i de samråd som föregår varje projekt och där framföra sina idéer och tankar om utformning.
Av lätt insedda skäl kommer alla synpunkter som kommer fram inte kunna beaktas, det finns många avvägningar att göra. Men jag lovar att jag och övriga byggnadsnämnden tar del av och överväger allt som kommer in.