Tv-kocken ville satsa på fotboll
Blott 32 år gammal driver han redan flera restauranger och deltar även i höstens upplaga av Kockarnas kamp på TV4. Men hans tuffaste kritiker finns i hemmet i Frösunda.
Jag ville bli fotbollsproffs, som alla andra. Jonas Svensson berättar att när han växte upp i Sollentuna var det inte kockdrömmarna som hägrade, utan då var det fotbollsplanen som gällde. Efter ett tag insåg han dock att hans stora talang inte gällde bolltrixande, utan matskapande.
– Men jag kan se stora likheter mellan fotbollen och att jobba som kock. Det är en fantastisk gemenskap och det funkar bara om man gör det tillsammans. Dessutom måste man ha rätt passion och känsla. Att arbeta med mat var dock aldrig helt avlägset. Hans farmor arbetade som kokerska och han har också en bror som är kock. Och det var brodern som fixade Jonas första restaurangjobb.
– Han jobbade på Berns. Jag var 14 år och fick sälja glass ifrån en glassvagn i Berzeli park. Men när det regnade, då fick jag komma in i köket och arbeta extra.
Och därifrån tog det fart. Efter grundskolan gick han på kockgymnasium vid Globen, där han blev årets kockelev. Parallellt med skolan fick han också börja på F12gruppen, under stjärnkocken Melker Anderssons ledning.
– Jag fick börja som alla andra, med enkla uppgifter som att fritera pommes frites.
Men han arbetade sig uppåt, och redan vid 21 års ålder var han köksmästare på restaurangen Smak. I dag driver han bland annat den mycket populära Miss Voon vid Stureplan, ska öppna ytterligare en Miss Voon i Uppsala, och ska även öppna en hälsorestaurang på Mäster Samuelsgatan under namnet Mother. Han har även skrivit två böcker och är tvkock i Nyhetsmorgon. Och så är han med i Kockarnas kamp på TV4, som har premiär på måndag.
– Första dagarna av inspelningen var nästan som en svensexa. Det var jättekul.
Samtidigt, berättar han, var det enormt stressigt under tävlingsmomenten.
– Det ser så enkelt ut på tv, men du får ju inte prova någonting i förväg. Allt går så fruktansvärt fort. Alla tidstävlingarna avgjordes på millisekunder.
Men stresstålig är han. Det måste man vara om man ska arbeta som kock.
– Det är mycket stress och sena kvällar i det här jobbet. En vanlig vecka arbetar jag nog 60 till 70 timmar.
Men att det är värt det, det råder det ingen tvekan om.
– Jag skrev ett brev till mig själv när jag gick i gymnasiet, där jag skrev att inom tio
När min tvååring säger att något är gott.
år ska jag öppna en av Stockholms största krogar – och det gjorde jag. Nu handlar det om att driva mina krogar med framgång. De ska vara ställen som jag själv vill besöka. Så länge jag själv är stolt och glad när jag kommer in på restaurangen är jag nöjd. Att vara krögare handlar dock även om att vara chef. – Det är ju 150 anställda på restaurangerna, så man måste också vara en bra chef och kollega. Det handlar inte bara om att koka god sås. – Vilken uppgift som är svårast? Båda! De kan ju bägge skära sig. Men jag trivs bra med båda. Den tuffaste kritikern finns dock i hemmet i Frösunda, där han bor sedan 2004.
– När min tvååring säger att något är gott... Det är det bästa betyget man kan få.