Även en vargunge blir vuxen
Det var då det Under den här vinjetten berättar Magnus Persson i Solna Hembygdsförening i återkommande krönikor om det Solna som fanns förr.
Föreningsliv, idrottsklubbar och andra sociala sammankomster och träffar. Skapar denna mångfald av institutioner en människa med olika talanger och kunskaper? Allt i en positiv mening och anda. För egen del var det vid cirka fem års ålder dags att börja i Söndagsskolan på Huvudstagatan. Det var kanske själva språngbrädan in i ett liv fyllt med kamratskap, glädje, uppfostran och utbildning. Nästa steg var lekskolan vid Skytteholmsparken, som fyllde den förberedande funktionen inför riktiga skolan.
Nu, i den yngre ungdomen, skapades nya kontakter och händelser i livet. Vargungarna blev ytterligare en del av en åttaårings liv. Lokalen var belägen under Ängkärrsskolan i Huvudsta.
Där fick jag som vargunge lära mig allt om hur en blivande scout ska uppträda. Det var många olika ämnen som skulle avhandlas och avläggas prov i, exempelvis städning, scoutfärdighet, snickeri och mycket annat.
Efter avlagt och godkänt prov fick man ett tygmärke som för egen hand skulle sys fast på vargungeskjortans ärmar. Det blev många märken och blödande fingertoppar efter nålens framfart.
Som tonåring 1967-68 var serietidningen Buster ett viktigt inslag i vardagen. Busterklubben var ett måste för en idrottsintresserad tonåring. Man fick medlemskort, medlemsnål och annat smått och gott.
I klubben fick man tips på olika saker som en tonåring verkligen behövde. Det fanns ”hemliga” meddelanden på insändarsidan i tidningen, som skulle dechiffreras med hjälp av en kod som fanns på medlemskortet. Mycket spännande var det.
Fantomenklubben var också en viktig del av uppväxten. Den var för tiden mer hårdkokt och tuff. Vilket gjorde livet mer spännande.
När sedan idrotten tog över ens liv, så var den något barnsliga delen av uppväxten färdig och förbi. Nu gällde det att träna och att vinna. En ny fas i livet var igång.
När sedan alla skolor var avklarade så väntade den verkliga vuxenvärden. Nu var det dags att göra värnplikten. Jag hamnade i Boden på plutonbefälsskolan A8. I och med rekryten var det även dags att flytta hemifrån. Det blev ett mycket bra år med nya upplevelser och kamratskap.
När det året var till ända så var det dags att gå vidare i livet. Utbildning, lägenhet och arbete.
Den nya fritiden blev golf på Stockholms golfklubb, dåtidens gubbdagis. Senare medlemskort på Café Opera och andra inneställen. Men det får bli en annan historia.
En gång föreningsmänniska, alltid föreningsmänniska.