Ett skogsproffs fyller 70
Björn Frostell är professor inom miljöområdet och har ett stort intresse för naturen. Sedan 15 år äger han 200 hektar skog som han sköter för miljöns skull. Den 10 oktober fyllde Bergshamrabon 70 år.
Björn Frostell beskriver det som att han införskaffade dåligt skött skog för att behandla den bättre. Han har närmare 200 hektar skog i Hälsingland som han vill sköta för produktion och på ett mer miljöriktigt sätt. Skog tar nämligen upp koldioxid.
– Jag har klimatkompenserat för min familj i 170 år framåt, säger Björn Frostell.
Björn är noga med att försäkra folk om att han förstår att klimatkompensation inte nödvändigtvis är ett perfekt sätt att räkna miljövinster på. Men en sak är säker – att Björn Frostell haft en stark fascination för naturen och miljön under nästan hela sitt liv.
– Jag blev tidigt väldigt intresserad av fiske. Nuförtiden blir det mycket flugfiske efter lax i Norge och öring och röding i fjällen. Något som många säkert känner igen sig i är att det händer små saker i livet som hela tiden för en i en viss riktning. Så var det också för Björn Frostell.
– Fisket ledde till ett naturintresse som ledde till miljöintresset, säger han.
Björns intresse fick fäste i yrkeslivet. Han utbildade sig till professor i industriell ekologi och jobbar idag vid Kungliga tekniska högskolan. Hans forskningsområde går kort ut på att studera hur resurser och energi ska förvaltas bättre – detta gäller både sådant som släpps ut i naturen och hur vi bättre utnyttjar de resurser vi har.
– Molekyler måste komma in i ett kretslopp. I Sverige är vi relativt sett duktiga jämfört med andra länder, men i absoluta tal har vi jättelångt kvar till dit vi borde vara, säger Björn Frostell.
”Jag har klimatkompenserat för min familj i 170 år framåt.”
Han är också en förespråkare för att städer borde öka sin självförsörjning med mat, både för miljöns skull och för att säkra upp matresurser om något skulle hända med världens mattillgång. Det skulle kunna göras med stadsodlingar.
– Det vore en dröm att få göra det lokalt, varför inte i Bergshamra?
Kanske är det här något han skulle kunna göra som en del av pensionärslivet. Men han har än så länge inga planer på att sluta jobba.
– Själv önskar jag att fler än jag skulle få ynnesten att upptäcka arbetets glädje och vilja fortsätta jobba så länge hälsan och lusten tillåter. Samtidigt förstår jag att inte alla har sådana jobb och kan vilja inrätta sitt pensionärsliv på ett annat sätt, menar han.