Fram för fler förbud

Från och med nästa år införs rökförbud under arbetstid för all vård- och omsorgspersonal i Solna stad (sidan 6). En och annan lär säkert protestera. När undertecknad började sin journalistiska bana (ja, det var på blyets tid) röktes det friskt på redaktionerna. Milt uttryck. Alla rökte. Mycket. Själv brukade jag dra i mig runt 30 cigaretter under ett arbetspass. I stort sett normalt på den tiden, 1970-talet.

Man fick i princip skära sig igenom tobaksdimmorna på redaktionen och på borden stod överfulla, stinkande askkoppar. Oj, vad icke-rökarna måste ha lidit.

Sedan kom kraven och i efterdyningarna också förbuden. Först rökförbud på redaktionen utom i speciella rum, sedan rökförbud på hela arbetsplatsen.

Vi blev allt färre som stod på gatan i snöglopp och förbannade förbuds-Sverige. Men det skulle bli värre: rökförbud på krogen! Nu gick skam på torra land. Slut på trevliga krogkvällar i glada vänners lag.

Men vad hände? Det visade sig faktiskt vara ganska enkelt att skriva en artikel utan en cigarett i mungipan (Hemingway hade fel). Och man kunde faktiskt ha rätt trevligt på krogen utan att kedjeröka.

Dödsstöten kom när det infördes rökförbud på fotbollsläktarna. Men då var jag redan nere i så få cigaretter att det var lika bra att fimpa för gott.

Ibland hjälper förbud.