Magnus Persson om brandmän genom tiderna
DET VAR DÅ DET. Under den här vinjetten berättar Magnus Persson i Solna Hembygdsförening i återkommande krönikor om det Solna som fanns förr. Beredskap dygnet runt på stationen
Solna-Sundbybergs Brandstation, Ekensbergsvägen 87, invigdes i april 1957. Mellan 1943 och 1957 låg stationen på Erik Sandbergsgatan i Råsunda. Innan dess hade Solnas stadsdelar egna brandstationer som fungerade mer som borgarbrandkår, i Huvudsta, Hagalund, Råsunda och Lilla Alby.
I dag tjänstgör cirka 40 brandmän, ingen kvinna i dagsläget, på Solna-Sundbybergs brandstation. De är uppdelade på fyra skift, tio i varje, dygnet runt. 07:30–17:30 och 17:30–07:30 i ett rullande schema.
Förr i tiden fanns det betydligt fler brandmän på stationen. Då lagade man och servade bilarna, tog hand om all materialtillsyn, torkade slangar och fyllde på lufttuber till rökdykarna med mera. Idag skickar man allt till olika specialföretag som servar material och bilar.
Skiften startar i allmänhet med fysisk träning i någon form. Sedan kan det bli utbildningar i materialkunskap, olika slags övningar, inlärning av nya stadsdelsområden och större fastigheter.
Stationen bedriver också mycket förebyggande arbete, som tillsyn och kontroll av exempelvis större fastighetsanläggningar, sjukhus, bostadshus och skolor. Man har även rådgivning till företag och allmänhet. Det finns minst fyra olika fordon i garaget. Stegbil, släck- och räddningsbil, tankbil och en personbil.
Stationen har cirka 1 400 utryckningar per år. Allt ifrån bränder och olyckor till att ta ner katter från träd. En mycket viktig uppgift för stationen är att assistera ambulansen när den får larm om hjärtstillestånd, cirka 200 utryckningar per år. Alla utryckningar från Solna är inte lokala. Stationerna i hela Stockholm assisterar varandra beroende på händelsen.
Under åren har Solna drabbats av en del större bränder. Som tur är inte så många eller ofta. Några av de största har brutit ut på Johan Enbergs väg 1982, Krysshammarvägen på både 1970- och 80-talet och S:t Ansgars kapell 1964.
Brandstationen har ofta haft många kända och mindre kända idrottsatleter från olika sporter. Kanske mest fotbollsspelare från Solnaklubbar. Eftersom idrottsmännen behövde både träningstider och arbete så var brandstationen en utmärkt arbetsplats. Där var man ofta generös med både byte av tider med arbetskollegor och ledighet i allmänhet.
En dag om året har brandstationen öppet hus för allmänheten. En mycket populär dag, särskilt bland de yngre medborgarna. En annan populär dag för barnen är sexårsverksamheten. Solna och Sundbybergs sexåringar får en dag på stationen för att lära sig en del om vad bränder kan ställa till med.
Barnen får prova att spruta vatten med en riktig slang. De får också känna på hur det är att krypa längs golvet i ett rökfyllt tält. Det är där syret finns vid en brand. Brandvarnare visas också upp, hur de fungerar och varför de ska finnas i hemmet. Den stora händelsen är att självklart få sitta i brandbilarna.
År 2006 renoverades stationen och det betyder förhoppningsvis att den kommer finnas kvar över en lång tid.
– Det är färre lägenhetsbränder idag än förr. Förmodligen beror det på att det blir fler bostadsrätter och då är man troligtvis mer noggrann och försiktig, säger brandmannen Björn Mattsson, som har arbetat 40 år på stationen.
Han har några råd om vad som bör finnas i ett hem:
– Fungerande brandvarnare, gärna fler, som ska sitta i hallen och nära köket, samt intill sovrummet. Montera i eller nära taket. En pulversläckare och en brandfilt kan vara en billig livförsäkring. Glöm inte testa brandvarnaren minst en gång om året.
Glöm inte testa brandvarnaren minst en gång om året.