Dagar vi tycker mindre om

Alla har vi dagar vi tycker mindre om. För mig som går på högstadiet är det torsdagar. Inte för att det är något fel på dagen i sig, utan för att den första lektionen är musik. Den timme då jag mår som sämst, och skulle göra vad som helst för att komma därifrån. Ett ämne där vi tvingas sjunga konstiga barnvisor, dansa balett och skriva egna låttexter.

Jag har alltid tyckt om de akademiska ämnena, eftersom det är då jag får skriva, och förstår mig inte riktigt på musiklektionerna.

Det var en torsdag som var värre än de andra. Musikläraren kallade in en elev i taget till ett litet rum. Vi var tvungna att sjunga inför musikläraren en och en.

När jag satte mig på den hårda stolen i plast slog mitt hjärta snabbare än någonsin. Händerna var alldeles svettiga, och jag skakade av nervositet. Redan efter första tonen kunde jag höra hur hemskt det lät.

Läraren satt mittemot mig och lyssnade på min falska stämma, medan mina kinder antog en röd nyans. Jag har inte behövt utsätta mig för det igen, som tur är, men jag går fortfarande runt och väntar på att nästa torsdag ska bli ännu värre.

Men denna vecka slipper jag gott undan musiklektionen, tack vare min praktik här på lokaltidningen.

När jag satte mig på den hårda stolen i plast slog mitt hjärta snabbare än någonsin.