Magnus minns somrarna i skogen

DET VAR DÅ DET. Hembygdskrönikören minns barndomens somrar hos mormor och morfar.

Sommarlovet under det tidiga 60-talet och framåt tillbringade jag och familjen i Småland hos mormor och morfar.

Morfar, som var en riktig naturmänniska och jägare, undervisade mig och min lillebror om naturens olika växter och djur. Ätbart eller oätbart, mycket viktigt, sa morfar med en självklarhet i stämman. Att naturen behöver sina budbärare i olika former, det vet vi väl alla. Men en del av dessa kan göra mycket ont om man träffar dem vid fel tillfälle och på fel sätt.

Getingar, bromsar, myggor och andra olika flygfän kan skapa oreda vid en skogspromenad eller i bersån. Maneten är en lömsk typ, som är svår att se i vattnet. Men det märks när man träffar på denna geléklump vid en simtur. Det bränns!

Det finns också mycket som inte gör ont eller smakar illa. Bara man vet skillnaden på gott och ont.Morfar undervisade gärna handgripligen när han tog upp en svamp ur mossan och sa ”kantarell ätlig, flugsvamp oätlig”. Sådana tydliga instruktioner sitter kvar än idag.

Han visade var smultronen och vildhallonen fanns och lät mig smaka. Vid ett tillfälle sprang jag igenom ett nässelsnår. Tårarna flödade och det brände och sved på de bara benen. Morfar tog då fram en lenande salva och smorde mina rödbrända ben. Kort därefter gav svedan med sig och tårflödet sina- de. Som morfars naturelev var jag tvungen att fråga varför dessa onda nässlor fanns. Som vanligt kom svaret tydligt och förståeligt för ett barn. Nässlorna var förr i tiden en nyttoväxt med många olika användningsområden. Det har tillverkats något som heter nättelduk, ett tyg som av fibrer från nässlorna. Detta var på 1600- och 1700-talet. När bomullen blev mer tillgänglig så lades nässeltygets produktion ner.

Det bästa med nässlorna var på våren, då man plockade dem unga och skira. ”Nu ska här kokas nässelsoppa, en mycket god och näringsrik måltid”, enligt morfar. Nässlan är rik på bland annat C- och A-vitaminer. Så den ofta avskydda och fruktade brännässlan med sina sylvassa brännhår, blev till slut en riktig delikatess.

Som barn och ung fick jag av morfar lära mig mycket om naturens skafferi. Detta har följt mig genom alla år på olika sätt och vis.

Första gången morfar och jag skulle ut och skjuta en julhare, var en fantastisk upplevelse. Men det får bli en annan historia.

sommar. SMULTRON. En liten bytta med smultron smakar RAST. Krönikören är tre år och tar en paus i blåbärsskogen. LÄCKERT. Hallon var och är en av skogens läckerheter.