När tv kom till Nybodaskolan
Under den här vinjetten berättar Magnus Persson i Solna Hembygdsförening i återkommande krönikor om det Solna som fanns förr.
Vid något tillfälle har väl de flesta barn närt en tanke eller dröm, om att bli tv-stjärna. I mitt fall så var det absolut ingen dröm eller tanke, jag ville bli gymnastiklärare. Så det så!
Men en dag på våren i femte klass 1966 Nybodaskolan, dök det upp en man på en lektion i svenska.
Vem var han? En blivande vikarie kanske? Nej då, han var från det nya mediet för den tiden, skol-tv. Han sökte barn i vår åldersgrupp till en kommande serie. Efter lektionen bad fröken Wimnell att jag skulle stanna kvar i klassrummet.
– Den här mannen heter Hans Åkesson, sa fröken och presenterade även mig för honom.
Så berättade han om sitt ärende och uppdrag. Det skulle bli en serie för skol-tv, som skulle heta ” Vad hände sedan…?” Den gick ut på att några ”riktiga” skådespelare och jag skulle agera i några olika scener och situationer. Dessa skulle abrupt avslutas med slutvinjetten ” Vad hände sedan?” På den tiden visades skol-tv på lektionstid. Det var väl ett nytt pedagogiskt grepp i utbildningssyfte.
Efter att ha sett avsnittet skulle eleverna själva skriva en fortsättning på de scener som hade spelats upp för dem. Fantasin flödade förstås, det fanns inget facit.
Självklart var jag tvungen att inhämta föräldrarnas tillstånd för detta äventyr. Åkesson ringde hem och bedyrade riktigheten och allvaret i det hela. Självklart skulle ersättning utbetalas, 500 kronor, sa Åkesson.
En stor summa för den tiden och självklart för mig också. Mina föräldrar gav sitt tillstånd.
En morgon hämtades jag på Nybodagatan och resan gick till Kungsängens centrum.
Handlingen utspelades i en lä- genhet och i en livsmedelsaffär. Diverse ljud togs upp i lägenheten. Lite vardagsprat och spring i trappor, dörrar öppnas och stängs. Där kom jag ut genom porten och gick mot affären.
Händelserna i livsmedelsaffären var lite diffusa och röriga. Allt för spänningen! Mystisk man och hispig kvinna agerade trovärdigt i butiken på olika sätt. Jag stod vid kassan och skulle betala de varor jag hade i korgen, när det hördes en bullersam diskussion vid fruktdisken.
När jag gick ut ur butiken hörde jag ett skrik på hjälp och ett krasande ljud bakom mig. Jag vände mig snabbt om och tog några steg mot butiken. Då stannade filmen och vinjetten ” Vad hände sedan”, dök upp i tv-rutan.
Nu var det dags för eleverna att fantisera om en fortsättning på detta. Det tog två dagar att spela in av- snittet i serien. Serien gick senare i repris och då kom det en ny utbetalning på 300 kronor för reprisering. Tackar.
Någon tv-stjärna blev jag tack och lov inte. Men några år senare, 1969, kom den då ganska okände regissören Roy Andersson, till en lektion i Nybodaskolan. Han letade efter blivande ”skådisar” till en ny film. Han hittade då i vår klass den blivande kvinnliga huvudrollsinnehavaren till filmen ”En kärlekshistoria” som sedan hade premiär 1970. Jag och några andra kamrater blev ”bara” statister i filmen.
Där tog min filmkarriär slut.