En ständig kamp på liv och död i spåret

Isödra Sollentuna finns ett av länets absolut finaste promenadstråk. Precis längs med vattnet vid Edsviken finns en helt underbar väg för oss som gillar att promenera eller löpträna. Har man lite feeling fortsätter man att gå hela vägen till Ulriksdal i Solna. Ibland genomför jag sträckan i högt tempo med löparskor på.

Beslutet att fixa till just promenadsträckan nedanför Tegelhagen och Silverdal kan vara det absolut bästa som mina skattepengar använts till i min hemkommun.

På tal om skattepengar har en stor del använts till att göra en autostrada för cyklister rakt igenom Sollentuna. Nästan lika bred som bilvägen och dessutom alltid en av de första som plogas och sandas när det är vinterväglag. Perfekt för alla pendlande pedalister. En drömsituation. Eller?

Dock verkar denna påkostade cykelbana inte räcka till. Dagligen ser jag cyklister på bilvägen som verkar tro att deras höga fart gör metallhästen till en bil. Och ännu värre är att promenadstråket längs med vattnet används som någon sorts extra resväg till jobbet.

Trots att detta är ett promenadstråk avsett för rekreation är det en smärre livsfara att gå där. Förra veckan var jag en decimeter från att bli påkörd av en stressad cykelpendlare i hög fart. Resultatet av den ytterst snabba ordväxlingen (läs vrål på håll) var att jag skulle vara mer uppmärksam.

Går man dessutom i hörlurar i skogsspåret kan man hälsa hem direkt. Tyvärr är risken för att bli påkörd mer regel än undantag.

Det finns små skyltar som visar att de gående har företräde och att cyklar ska visa hänsyn. Jag väntar fortfarande på när den hänsynen ska visas.

Tyvärr är risken för att bli påkörd mer regel än undantag.