Vissa saker får man leva med här i stan

Det har uppstått en het diskussion kring ljudnivån på idrottsplatser i Stockholm. På Boovallen, i Nacka, är det numera stora begränsningar för det lokala fotbollslaget att bedriva sin verksamhet. Grannarna störs tydligen av sorlet. I Sundbyberg får inte seniorlagen spela match på Ursviks IP då det anses låta för mycket. Träna går däremot bra. På samma plats har det spelats fotboll sedan 40-talet och bara ett stenkast bort ligger Enköpingsvägen med dygnet runt-trafik. Hur går logiken ihop?

Det finns även många människor i Stockholm som klagar på flygbullret från planen som ska till Arlanda och Bromma, tågspår för nära hemmet och högljudda lekparker.

Jag bor själv nära en av Sveriges mest trafikerade motorvägar och bara ett stenkast bort från järnvägen. Det stör mig givetvis, men samtidigt var jag mycket väl medveten om ljudnivåerna när jag flyttade in. Det höga bullret kom inte som en överraskning.

Även om jag tycker det är lite besvärande att ständigt höra ett högt sorl när jag är utomhus så får jag leva med det. Jag får stå mitt kast. Vi bor i en tätbebyggd stad och merparten kände till sorlet/bullret när de flyttade in. För dem som inte klarar av ljuden finns det massor med fina bostäder utanför stan. Ett annat alternativ är öronproppar.

Det stör mig givetvis, men samtidigt var jag mycket väl medveten om ljudnivåerna när jag flyttade in.